Gotlands tidning – 26 oktober 1865, sida 2

tet eller till fina enskilda wärdar. Folkmassan följer med och stannar kring botellet oh på torget. Kl. 2 samlades å stadshuset stater och kårer, fomis terade för Engelbrektsstoden, inbjudne gäster samt imvås nare i Orebro och gingo i procession, mellan en haie af skarpskyttar, till kyrkan, der redan förut låktarne woro prydda med damer och en talrik för placerad på orgels läktaren, under anförande af musikdirektören Leverth. — Konungen och prins August togo plats i koret, öfrige deltagare i kyrkans bänkar. Ceremonien i kyrkan började med afsjungandet af den högtidliga marschen: Låt dina portar upp, hwarefter och sedan första wersen af pjalmen 124: TBår Gud är of en wäldig borg? war afsjungen, doktor Gumzeliugs upps steg på predikstolen och i ett utförligt tal tecknade Engels brekt Engelbreftåjon, hans karakter, hand bragder och hans inflytande på Swerges öde. Den tacksamhet Swerge är ffyldigt Engelbrekt har på 400 år ej fått fitt uttryck. Nu will jolket ändtligen gijwa ett sådant. Tal, tecknade i korthet hjeltens korta och lysande fes gerbana, adelns motstånd mot honom, slutligen hand tras giska död för en adelomans hand, och hurn Carl Knutss jon nästan gillade detta mord. Stadoeklokheten har en egen moral. Widare utwecklade talaren för fina åhörare Engels brekts förut omtalade stora inflytande på de kommande generationerna — ett inflytande som gaf stöd åt Sturarne och Gustaf Wasa. Denna fest, fade talaren, är en riktig folkfest, då fos nung och folk gemensamt fira en frihetens förswarare. Huru många länder gifwes det wäl, der hwarken folks yrans förwillelser å ena sidan eller misstroende å den ans dra skulle störa harmonien? Talaren liknade Engelbrekt wid Torgny. Han talas de förft allwarliga ocd med fin fonung, men fonungen war döf för dem. Då talade han med fiwärd och pilar. Det är ett tal fom hwar och en förstår. Med några ord widrörde tal. äfwen den folkbewäps ning fom nu uppftått och hwilken han hoppades ej skulle swika när det gäller. Den skall då trofast sluta fig til den gamla hären — hären med hundra segrars minne, Tal. slutade med ett: framåt för frihet och fjelfftäns dighet med bön och wälsignelse för josterland och konung. Ur kyrkan begåfwo fig konungen och alla öfriga ges nom haie af skarpskyttar till det ståtliga torget, fom på ena långsidan begränsas af det praktiutla stadshuset och handl. Hagendahls Hud, på den andra af mamsell Broms och hypotheksinrättningens wackra hus. I fonden fer man utöfwer grönskande marker. På midten af detta torgs öfra del stod Engelbrekts statyen under sitt täckelse. Ett stycke framför densamma war en klädd estrad uppförd för konungen och Honoratios red. Omkring statyen paraderade samma trupper fom mottog konungen wid bangården. Konungen höjde ett tefwe Engelbrekts minne! oh wid detta lefwe föll täckelset och wisade den wäldiga ges stalten i glånsande brons på en piedestal af swensk gras nit. Salut förkunnade aftäckandet, och lifregementets hus sarers mufif:får uppspelade marschen Ömandom, mod och morska män. Kl. 5 samlades omkring 240 personer till en fefte middag å det kolossala hotellets wackra och splendida fefts fal, der 3 långa bord jemte ett twärbord för konungen m. fl. woro dukade och husarmnsiken placerad på läktaren. Den första skålen egnades konungen af landshördins gen, den andra prins August af borgmästaren. Giter den första spelades folkjången, efter den andra Mandom mod och morska män. Dernäst föreslog konungen skålen för Engelbrekt i ungefär följande ordalag: Wi fira i dag minnet af en ädel man Hvilken bes friat den fära fosterjordstorfwan från utländskt förtryck. Wi ha i dag fett hand bild för wåra ögon. Må wi i framtiden wisa, om det skulle gälla, att Engelbrekts anda ännu lefwer hos of. Derför fattar jag glaset och dricker för Engelbrekts minne. Efter denna skål som helsades med hurrarop spelades D yngling om du hjerta har. Det war en allmän tanke, att en fest ej kunde wara mera lyckligt anordnad och utförd i alla fina detaljer än denna. Den gynnades jemwäl af det herrligaste wäder. Örebro stad har heder af dagen och en hwar erkänner med tacksamhet de uppoffringar detta sambälle gjort för att infria Swerges skuld till en af sina största män — en man, utan hwilken Swerge måhända skulle ha blifwit hwad Norge blej: ett lydland under Danmark. ——— X —— ——— Wecko-:revy. AA ur i Känenhamn ufkomna RBlade til Me