Gotlands tidning – 19 oktober 1865, sida 2

Article Image
den djupaste smärta, sjelfva Messie lidande, i dur, dermed tydligen gifvande tillkänna, att moll-arten vore för Svag, vore, så att säga, allför menskligt bristfällig, till att värdigt uttrycka så höga ung. Vid denna heliga ställning, som kompositören intager till sitt ämne, faller det sig alldeles nödvändigt, att den ifrågavarande arian, hvari han på trons fasta grund uttalar uppståndelsens hopp. måste ljuda säsom en segeroch fröjdesångAtt den så äfven ljuder i konsertgilverskans inre, derom vittnar det enkla, höga, , men på samma gång friska och lifskraftiga utförändet. — Äfven i den romantiska genren gaf konsertgifverskan en profstycke af rent guld. Kuckens romance med obligatviolin: der Himmel hat eine Thräne geweint, är en af dessa ljufva poetiska skapelser, som smeka örat, fylla bjertat med en namnlös längtan och tillika mana de oroliga känslorna till frid Hvem hörde den sången utan att röras i sitt innersta, och buru månget tåradt öga uttalade ej tacksamhetens varma och glada känslor? I den briljanta stilen, der mamsell Enequist torde lemna alla medtäflare långt efter sig, förekom 2:ne nummer: Grande valse brillante, af Venzano, och Tema med variationer ur Kronjuvelerna, af Auber. Det gör ett helt olika intryck än det vanliga, då man hör m:ll Enequist sjunga sådana saker; man tänker ej på att der finnas några svårigheter, man endast njuter af det myckna sköna, som i stora massor ilar framåt såsom genom skimrande kristallpalatser. Först efteråt, när det blir tid för reslexionen, föruudrar man sig att menniskorösten kan, genom arbete, blifva icke allenast hvad man förut vet, det skönaste, men tillika det mest lätthandterliga af alla instrumenter. Slutligen kommo folkvisorna, af hvilka en på köpet; det djupa vemodet, den sprittande humorn och den oskuldsfulla glädjen hade i dem, hvar och en, sina särskilda representanter, och vi kunna ej föreställa oss huru de skulle tala varmare, qvickare eller gladare än konsertgifverskan lat dem tala Ivem kan t. ex. glömma det okonstlade, sannt dramatiska och just derigenom så gripande hå! hå! hvarmed Gotlands-slickan slutar sin resignerade klagan? — Under det triumftåg, vår frejdade landsmaninna nu gör genom sitt sådernesland. och hvarvid vi äro öfvertygade att henne skall vederfaras samma rättvisa erkännande som här, äro vi henne särskildt tack skyldige för tvenne iakttagelser, till hvilka bon gifvit anledning. Den ena angår den effekt, som af m:ll Enequists sång åstadkommes, den andra de medel, som hon dertill begagnar. Om den förra hafva vi redan vid ett föregående tillfälle bär yttrat oss. Men hvad är det innersta skälet, att man känner sig så glad och lycklig när hon sjunger, innebållet må för öfrigt vara af ganska olika skaplynne? Jo, den utomordentliga stämman, det tekniska måsterskapet och den storartadt enkla och djupa uppfattningen. hvilket allt hos henne förenas till ett skönt hest. gör att man icke någonstädes hämmas i sin njutning eller tillbakastötes af något fel eller någon brist, och menniskohjertat måste alltid glädjas, hvarhelst idealet framskymtar. Det andra, eller medlen, som framkallar en sådan effekt, bvad är det annat än sanning och flärdlöshet, och huru måste man icke värdera den konstnär, som icke allenast försmår allt svek och allt effektsökeri, hvarmed ett simpelt bifall så lätt kan köpas, utan tillika eger förmåga att öfvertyga publiken derom, att den stora kungsvågen, som säkrast leder sig fram till menniskohjertat, är — sanningen. X. — Resande. Jbland resande, som hitkommo med ångs. Frangen i Söndags från Stockholm, bemärktes prosten Bergwall, hwilken återwände hit för att hemta fin riksdagsmanna-fullmakt, fom blifwit qwarglömd i chiffonieren. — Strandning. Briggen ÅBetty, kapten E. P. Ahlqwist, hemma i Hernösand, kommande från Honfleur i barlast och destinerad till hemorten, strandade d. 13 d:3 utanför Sundre. Med hjelp af kustboerne kom fartyget flott, och resan fortsa ttes. — Wid Kuyrkoherdewalet den 15 dennes i Stenkyrka erhöll vice pastorn Esaias Bolin röster för 14, kyrkoherden Petr. Stengård för 7 och komministern Sigurd Guftaffon för 2 hemmantal, förutom bråkdelarne.

19 oktober 1865, sida 2

Thumbnail