Gotlands tidning – 15 september 1865, sida 3

således att under freden wara rustad till strid. Detta kallas bewäpnad fred. Saken är den, att alla pofefios nater och deras förtrogna, med få undantag, oh äfwen många deras underhafwande äro lika rofgirige och äres lystne och derföre funna de ej annat ån misstro hwarans dra och wara på wakt mot hwarandras röfiveris eller eröfringslusta. — Nå! hafwa de ofta warit i fejd med hwarandra? — Ja otaliga gånger och det ofta af lumps na anledningar eller under de uslaste förewändningar. Ja dårskapen har fordom gått så långt, att ett blindt trosnit, för olikhet i trosläran, eggat dem till strid mot hwarandra. Största delen af deras historia är en frigsås historia, en historia om wåld, list, plundring och mord. — Nå! men hafwa de ingen lag öfwer fig, fom Bes straffar dylika brott? Nej! det är just olytan det. Po8ss sessionaterna äro i afseende på sitt förhållande till hwarans dra, öfwer den lag, fom förbjuder och bestraffar just samma brott hos deras underhafwande. Wid deras ins bördes twister och strider är det slugheten, modet och flyrs fan, fom fäller utslaget. — Jag fan fåledeå alldrig ers känna dem för werkliga kristna. — Jcke heller jag. Derpå skildes wi. Kan läsaren gissa, Bwar den firidås lystna byn ligger?