Gotlands tidning – 15 september 1865, sida 2

allenastyrande militärwälde, som alltmera will göra sig här gållande. Staden, tyckes ändock wara mer än mycket hotad af förstörelse ifall någon olycka skulle ske genom de obewakade kruthusen utanför södra stadsmuren, utan att äfwen Kronans förrådshus, som är beläget i en tätt bes byggd del af fladen, skall inrymma för stadens trygghet wådliga effekter. Man skulle nästan häraf funna antas ga, att, då Kongl. Maj:t afslog Stadefullmäktiges i une derdönighet framställda begäran, att den indragna betvafs ningeposten wid kruthusen måtte återställas, de ocd, hwars med Kongl. Maj:t afflöt detta fitt nådiga bref: Och befalle Wi eder Gud allsmägtig nådeligen, wore i dubbel mening en önskan att stadens innewänare måtte bewaras af Guds skyddande hand, då den werldsliga öfwerheten sjelf ignorerar, att widtaga försigtighetsmått mot olyckor, fom funna blifwa bland de fiwårafte ett samhälle har att frukta. Huruwida Kapten Bergloo fan fullkomligt återställas lärer ännu wara twifwel underkastadt. — En underbar Försynens skickelse war, att, ibland de många åskådarne wid tillfället, ide flera träffades af de kringrykande jerns bitarne. — Stormen, fom utbröt i måndagsafton från SW. och sedermera drog fig til NW., war ganska håfs tig och på natten mycket härd, men aftog redan på Tids dags middag. Öfwer ångfartyget Franzens öde war man emellertid härstädes i stor oro; man hade wäl ers hållit underrättelje att fartyget afgått från Stockholm på Måndagen wid wanlig tid, men då fartyget uteblef äfs wen på Onsdagen och förfrågningar pr telegraf sent på onsdagsafton beswarades högst otillfredsställande, uppwäckte detta förhållande sorgliga aningar hos många familjer, som hade medlemmar ibland fartygets passagerare, ehuru man gissningswis sökte uppleta alla möjliga skäl för att förklara den olycksbådande tystnaden eller frånwaron af allt meddelande från fartygets befälhafware. — Till stor glädje syntes dock i går på morgonen twänne ångfartyg nalkas norrifrån, och ungefärligen samtidigt inkommo Frangen och Nore i hamnen. Det förra hade legat stilla i Räfskärs hamn innanför Landsort till Dnsdagås afton, och ehuru wi hoppas, att kapten Wallgren fan nöjaktigt förklara orsaken till uteblifwandet dagen förut, så torde likwäl swårligen kunna förswaras, att Kapt. W. underlät att pr telegraf meddela kommissionären i Stocts holm underrättelse att han ide lemnat skåärgården; icke mer än wanlig skyldighet emot passagerarne och deras hemmawarande anhöriga, hwilkas oro kapt. W. bordt inse, fordrade en sådan uppmärksamhet. Omständigheter förefinnas dock, som orsaka att man mindre strängt bör bedömma kapten Wallgren för denna tilldragelse, och wi tro förwisst, att i glädjen öfwer ett kärt återseende af nära anförwandter, skall man äfwen känna sig böjd för att mildt öfwerse med orsaken till all denna oro och bedröfwelse. — Sjöolyckor. Från Stockholm telegraferades till oss förliden Onsdag, att här hemmahörande skonerten Realisa tion, kapt. Melin förolyckats wid Högskär nära Arholma; besättningen räddades, men fartyget är wrak. J Tisdags ilandflöt härstädes åtskilligt wrakgods, såsom ett par ihopsurrade däcksluckor, ett köttkärl, åror m. m., synbarligen hörande till ett förlorat mindre fars tyg, och man tror fig igenfänna det bergade Hafiwa tils hört en slup ifrån Waldemarswik, Drafen, kapten Borgstrand, som i Lördags afseglade från Fårösund och troligtwis gått förlorad under stormen natten emellan Måndagen och Tisdagen. Natten emellan d. 12 oh 13 dennes strandade utans för Hamra norska briggen Felir, kapten C. Haraldsen, hems ma i och kommande från Arendal med destination till Norrland, barlastad. Medelst Help från land fom fars tyget af grund och skall reparerad. — Swenska Familj:journalen. Sjunde häfs let af denna tidskrift har utkommit och innehåller : Bröls toppet på Skottorp, af Th.; Dufworna, med illuftras tion; Swenska hjeltekonungars wärjor, af Oetavia Cars lön, med illustration; Huru tiden förändrar, af MM; Wattenfallet i Mesna-eliwen wid Lillehammer i Norge, med illustration; Mineralogiskt, med illustration; Apos thekarn oh jag, poem af E. Sehlstedt; Jgelkotten, saga af Richard Gustafsson; Kalmar flott, af Th., med tiwåns ne illustrationer; Vigilancen, poem af Elaö8 Johan Ljungström; Några ord om spindlarne och menniskans motwilja för dessa djur; Det stora dödsskeppet, af förf. till Sjöjungfruns Sagor7 ; Swärdsliljan, med ifluftras tion; En episod från midsommarsdagen på Arewalla, af S. B.; Sala silfwergrufwa, af Th., med illustration; S:t Britas bönkapell på Finsta, af C. T., med illus stration; Rosen uti lunden, poem af Gustaf R—n; Kus riösa testamenten; En trotjenares memoirer, af Sophie an ff AN —ö— — OM HI