Gotlands tidning – 18 augusti 1865, sida 2

— Skogseld uppkom häromdagen i en landtbrus karen I. D. Holmbergs wid L:a Welinge i Buttle tills hörig beteshage, troligtwis i följd af oförsigtighet wid torfbränning; elden blef med tillkallad bjelp snart släckt, sedan likwäl omkring 2 tunnland skog blifwit förstörd. — Olyckshändelse. Från Kalmar skrifwes: Sjömannen Carl Nilsson från Wisby har den 16 sistl. Juli wådligen omkommit under badning wid Grop i Westrums socken af detta län, — Tillåten jagt. Till förekommande af lags öfwerträdelser, torde behöfwa erinras om den tid, under hwilken jagt å nedannämnda djur är tillåten, nemligen: från och med den 11 Angusti för Rapphöns till och med den 31 Oetober samt för Orre och Hare till och med den 15 nästk. Mars. — Bergadt fartyg. Den i tidningens förra N:r omnämnda slupen Lowisa Christina, kapten Nils son, hwilken, kommande från Stockholm med last af jern och tjära, måste den 6 d:s för swår läcka sättas på strand wid Jhrewik, några mil norr om Wisay, har sedan lasten blifwit lossad tagits af strand och inbogserades hit i går af ångfartyget Nore, samt lärer wara obetydligt skadad. — Bedrägeri. Den olvocksbändelse mi i tidnins gens förra N:r i ett postseriptum omnämnde, har lys ligtwis ide bekräftats. En norsk sjöman, hwilken rymt från ett i Lutterhorns hamn på Fårön liggande fartyg och begifwit fig öfwer till Fårösund, Hade för Tulins spektoren derstädes uppdukat den osanna berättelsen, som föranlät nämnde tjensteman, att till tullkammaren afs gifwa den rapport, hwaraf red. erhöll del. Men icke nog dermed; karlen, hwilken blef å Fårösund wälwilligt understödd med kläder och förhjelpt till staden, uppträdde äfwen hår och med widhållande af samma lögnfulla bis storia, lyckades erhålla ytterligare hjelp samt lärer af prinsessan Eugenie på sådant fätt hafwa bekommit något understöd. Emellertid hade man pr telegraf förfrågat fig i Christiansand och derifrån ankom i Lördags det swar, att hwarken derstädes eller weterligen annorstädes i Norge tillhörde något fartyg med uppgifna namnet; och straxt derefter inkom expres från Fårösund med underrättelse att karlen war en förrymd sjöman. Han förhördes nu nogare och erkände genast sitt bedrägliga förbållande samt sattes under bewakning; men lössläptes dagen derpå och begaf fig till Stockholm med ångfartyget Nore. — Hus ruwida polischefen handlade rätt deruti, att frigifwa bes dragaren, lämne wi derhån; ty nog hade han wäl förs tjent näpst; och om polisen wisat fig få pass kraftfull, att hålla karlen häktad tilldess närmare underrättelser om honom ingått, hade säkerligen en sådan åtgärd kunnat förswaras. Man kan lätt åstadkomma mera ondt än godt, genom att wisa en pjunkig efterlåtenhet mid hands hafwandet af ordningsmaktens rättigheter. RE