Gotlands tidning – 28 juli 1865, sida 2

Gotländingen ligger få mycket efter i jordbruk och bor skapsskötsel, borde wäl bäst bewisas medelft efterföljanss wärda erempel på, huruledes jordbrufös och ladugårdss skötseln härstädes bör rationelt bedrifwas; men med få undantag, har man ide haft anledning att prifa det fätt, hwarpå en stor del inflyttade jordbrukare gått till wäga, och fom merändels bestått deruti, att betydligt uppdrifs wa spanmålsproduktionen, utan att i förhållande dertill öka ladugården. De flesta inflyttande hafwa warit jul de, hwilka, sedan hwarje tjenlig jordbit, ware fig ängås eller hagmark, blifwit odlad, (oftast genom flåhackning och bränning) samt burit några skördar, derefter genasf warit färdige att sälja egendomen, kunnande derwid upps gifwa en här å orten stor areal öppen åkerjord. Snart infinner sig en annan spekulant, för att söka sin lycka, och ofta går det honom icke bättre, än att han förr eller sednare måste realisera den, genom företrädarens utfugs ningosystem, förderjwade egenomen. Sådane erempel safnas ide, och inf. skulle funna uppgiiwa egendoma r härstädes, fom på sådant sätt under loppet af 20 år oms bytt egare 4 å 5 gånger. — Jcke fan detta gijwa Gots ländingen anledning, att med förtroende fästa fig wid allt det nya han fär fe? twärtom stadgas härigenom än mera det medfödda misstroendet för införande af förändrins gar wid jordbruksskötseln, till stor skada och hinder för provinsens framåtskridande och höjande till den ståndpunkt, fom densamma owedersägligen en gång kommer att upps nä. Men för befordrandet af detta lvckliga resultat kunna endast sådane exempel tjena, hwars goda följder synbarligen härleda fig från ett klokt och redbart begag nande af nyare tiderå erfarenhet och wetenskapliga rön i affeende på jordbrufös och ladugårdsskötseln på Gotland; och den fom mill uppträda för att bedöma förhållandet med jordbruket här på ön, bör under några år hafwa grundligt lärt känna den gotländska jordmånen, fom är mycket olika i olika delar af ön, ban må för öfrigt hafs wa om jordbruk i allmänhet inhemtat Huru for theores tisk kunskap fom helst. För öfrigt finnes här bönder, hwilka sköta fina hemman lika bra, fom någon bonde på fasta landet, ehuru måhända på annat fått. Annu befianes största delen af jordbruket i allmogens eller böndernas händer, och de flesta af dessa bönder hafwa fina hemman, om ej skuldsria, likwäl fria från gravatios ner; och de driftiga, arbetsamma och ordentliga slösa ej med skogen. Att skogen i wissa trakter, i synnerhet när: mast landthamnarna, blifwit starkt anlitad och till och med på åsiskilliga ställen totalt förstörd, fan ej nekas; men sanningen fordrar att äfven erkänna, att många infödda bönder finnas, fom icke allenast funna framwisa ganska wackra barrskogar, utan jemwäl wackra oh um miga ängar, — ängar, uti hwilka man fan finna 10 å 12 olifa flag af löfträd. En från fastlandet inflyttad jordbrukare skulle kanske icke länge draga i betänkande att torfbränna en sådan äng, om den ock årligen gaf 100 pund hö pr tunnlandet; men den försigtige Gotlands bonden aktar sig nogsamt derför, — wäl wetande, att denna årliga fodertillgång är säkrare att påräkna än skörden af en om några år utmagrad åker. — Att någon kraftig åtgärd bör wmidtas gas för hemmandet af skogssörödelsen inom ön, är dock obestridligt, äfwensom att skogsafwerkaren bör förpligtas att plantera skog, dertill lämpliga fält icke saknas. Såsom wilkor för Gotlants framtida bestånd föreslås, att myrarna utdikas och besås med skog. Detta är lätt sagdt, — icke så lätt werkstäldt. Eller är ett sådant experiment försökt? Jns., som ajdikat och odlat myr, ehurn i mindre skala, har åtminstone så tillwida någon erfarenhet att åberopa. Odlad myrjord är allmänhet så lätt och mustlös under den torra årstiden, att den uppröres wid stark blåst, och timot fan swårligen inom 2 a 3 år rota fig, än mindre skogsfrö, helst någon ftas dig botten i de flesta myrar icke finnes på 6 å 7 alnars djup. En allmän utdikning af ön, torde för en del arden: samma wara nyttig, men för förre delen obehöflig; tv ehnru Gotland är ett jemnt och flatt land, har naturen likwäl anwisat tillräckliga utwägar för wattnets afhjels pande från de odlade fälten, och sädant afloppswatten skadar i allmänhet icke en lägländt äng, fom deraf öfs wersilas. En allmän utdikning skulle dessutom medföra, icke allenast många olägenheter, utan äfwen en alltför stor kostnad för den lilla provinsen. Ofantliga hinder komma derwid att möta i borttagandet af kalstenslagret. Den fom warit i i tillfälle att fe det kostsamma och swåra arbetet, fom Myrodlings-bolaget nedlagt wid fprängnins gen i Lummelunds kanal m. fl. ställen, fan någorlunda bedömma, hwad en allmän utdikning skulle medföra. Gotländingen är ite ogin oh sträf, emot de fom till ön inflytta och der bosätta fig. Erfarenbeten har twertom wisat, att han ganska wäl säm jes med fin granne, denne må komma från ins eller utrikes ort; likwäl will han