Gotlands tidning – 22 juni 1865, sida 3

ag wille wäl helst undwika all ordstrid i tidningarne, men Herr C. W. Gardells i sednaste Läns: Tids ningar införda artikel rörande försäkringen af egendomen Klintebvos, och derr Hert Gardell bebagat tillwtta mia åtskilliga förseelser, nödgar mig till följande förklartngar. — Orsaken hwarföre jag ej stån Ör Gardell förskaffade mig uppgifter öfver de från socknerna inkomna utlåtanden rörande försäkring of Ångmachinert m. m., mar att jag bade mig til fullo bekant det nära nog hwarenda delegare i föreningen uttalat sitt ogillande i frågan, ehuru de måhända ej förståtis eller fommit att nog tyodligt få denno mentna till Protokollet, och de ej eller wille förmeda att Kompromiss-Råtten (fom genom den utatina motionen, wisat fig bosa temmeligen stora tetänktigteter emot sådan egendoms sörsätring) skulle tyda deras nej såsom ett medgifwande till försätting uton willfor, då de deremet med detta swor afsågo rent förbud emot örsäfring af ifrågasatta egendomar, och är jag äfwen öjwertvaad om att flertalet af Kompr.-Råttens ledamöter hade ganska wäl reda på denna delegarnes owilja för frågan. Att jag för delegarna tillkännagaf det Kompr.-Råtten medgifwit sagde försäkring, samt uppmanade till revision öfwer Reglementet för att få detta ordnat få, att jordorutaren må undmwita ställa fin jord och egendom fom garantie för bwarje, för jordbruket främmande och t. o. m. störande, bogganadsifwer och svekulatlionsföretag, tror jag ef (fom Hr Gardell anger) fan skada töreningen, utan fasthelldre twertom. Den af mig anförda wärderingssumman är af en ledamota Kompr. Råtten här upvarfwen å öppen Kommunal-Stämma, bwadan jag antog den för såker, — berättat år äfwen att egaren till Klintedvs war närwarande då försåkringsfrågan af Kompr.-Rätten diffuterades och bnölls. — Hr Gardell frambåller slutligen att då första paragrasen af Reglementet bjuder försäkring af alla boggnader och all lösegendom, kunde Kompr. Rätten ej neka försäkra ångbränneriet wid Klintebvs; tillåt mig derför fråga af bwad skäl Kompr.-Råtten, gent i strid med lydelsen af just samma paragraf, kunde förneka Avothekar Lilia få It föreningen försäkra warulagret å Apothetet mid Högby, borde ej Kompr.-Råtten bafwit reda på att för större delen af personalen inom Södra Häradet är detta warulagers tillwaro af cändligen stor tigt, och att denna personal således gerna bifalit lagrets försåkring i föreningen, hetst den kontroll och de årliga visitotioner detta warulager är underkastadt, nödgar innehafwaren att altjemt bålla detsamma i nära nog samma wårde. Månne nu Komp.Rät ten ansett detta warulager så oåndligen eldfarligt att såwäl Reglementet, fom delcgarenas intresse måst förbises; — och bar Komp.-Råtten deremot för delegorena funnit få oåndeligen wigtigt wara att få til Brånwin förwandlad åkerns produfter, att den, gent emot delegarenas önskan, nödgades stålla deras jord etc. fom säkerhet för de Boggnader m. m., bwilka more af nöden för sådan fabrikation, och sådant eburu defaras borde att den så wål säkert ech billigt warande brandstodsföreningen derigenom skulle splittras och omintetgöras! Ronehamn den 12 Juni 1865. Lars Cramår.