(Jnsändt) Ur ett bref af d. 6 Maj 1863. Det förundrar dig kanske, om jag säger dig. att jag på lander hade rätt tiefligt den törfta dagen af få tallade diomstetmånaden, men det war inom bus hos N. ... dit jag war bjuden. Utom hus mar högst otreflsgt Der woro åxwen några personer, som med sång söt te lifwa muntetheten. Bland andra sånger uppstämdes en, fom körjas sålunda: Wintren är — nej det mar wisst: Wåren är tommen, på fina tranfar ängarna binda 5; nu dr det mår. Jag satt jun då wid fenstret och såg ut, för att fe, hur den utan-ör liggande Ängen bond fina kransar, men fick endan fe ett från snöfallet töregående Lördag ännu qwarliagande snöäcke, under bwitket kranebindaingen förfrtättades, fan jag tro. En annan sång. som man fade wara författad af en boet, mid namn Logner, och hwåarutt flera gånger upprepades den meningen: Natur! hwod du är ffönl! uppstämdes äfven. — Mot aftonen päråndes en brasa, den andra I ordningen på denna dag, och ganska behörlig. Några af gästerna satte sig till spelbordet, andra cenverserade med damerna, andra politiserade om Danmark, Amerikonska frigen, det ötttäftitga representatione o:sloget m m. Ungdomen toade fig änven I den uppvärmda salen med julleför och dans, hwaruti slutligen, efter aftonmålliden, åwen de ädre deltogo. Wi tockte of förflyttade till någon af otnietmånaderna. Locklige wi, få länge wi få njuta tteflighet inom bus, ostörd af rösware eller eröftare, fom de och tallas oc af farsotet in. m. m. m. m. m. — — ————.—se ee et RR EE AE RER