Gotlands tidning – 4 maj 1865, sida 2

Bank för Gotland, som å annat ställe i tidningen finnes införd, skall winna behörig uppmärksamhet; men wi anse of likwål böra särskildt med några ord påpeka dens na för provinsen wigtiga angelägenhet. — Man påmins ner fia säkerligen den besynnerliga afwoghet, fom på fin tid wisades emot bildandet af Filialbanken hårstädes, och de många swårigheter man då hade att bekämpa, men som likwäl ide förmådde hindra denna bankinrättnings genomdrifwande. Agitationen emot Filialbanken, möjs ligtwis härledd af bristande kännedom om behofwet samt af ckunnighet om nyttan af förökade kapitaltillgångar inom ön, åstadkom likwist då hos allmänheten en wiss likgiltighet för jöretagets framgång. Tänkesättet nu, måste i sädant afseende wara betydligt förändradt. Att Filialbanken, under de nära sex år som den existerat, med en få liten grundjond fom den haft att förfoga öfwer, åndock warit till fort gagn för provinsen, kan swårligen förnekas, och allmänheten bör härigenom hafwa wunnit stadgad öfwertygelse om nyttan af förökade penz ningetillgångar. Såtillwida torde ockjå nuwarande tids punkt orwifwelaktigt blifwa gynsammare för emottagana det af ofwannämnde inbjudning. Wåra närwarande financiella förhållanden skola kanske af en eller annan ans ses mindre fördelaktiga för teckningen af minst en million rikodaler till grundsond för nu ifrågawarande Bank; men de närmare upplysningar, fom funna winnas bod inbjudarne och innehafwarne af anteckningolistor, skola säkerligen ite allenast häfwa hwarje twifwel om företas gets möjlighet, utan äfwen påwisa nödwändigheten och nyttan af att just nu eller med det snaraste härstädes åstadkomma en dylik sedelutgifwande Bank. Det är glädjande att förnimma, att äfwen på wår ort finnas män fom ide tröttna i deras bemödanden för åftadfommandet af goda och nyttiga företag och fom nits älska för fortskridandets sak inom provinsen. Wi hops pad också att allmänheten, med fullt förtroende till ins bjudarnes förmåga och praktiska insigter, förenar fig om möjliggörandet af detta i allo gagnrika företag till hös jandet af industriella werksamheten inom ön. — Presidenten Lincoln mördad. J största korthet meddelade wi i tidningins förra N:r, att sydstatsgeneralen Lee kapitulerat jem te hela sydstatshären. Lee tilläts begifwa fig till Weldon. Soldaterna skulle fris gifwas på sitt hedergord att ide widare tjena mot unios nen. — Wi anade icke då, att redan fednare på dagen skulle den sorgliga underrättelsen ingå, att Prefidenten Lincoln fallit för en lönnmördares hand. Mordförsök gjordes samtidigt mot statssekreteraren Seward, hwilken swårt sårades; hand fon, fom skyndade till hjelp, dödades. Det är twänne bröder Booth, fom werkställt dessa mord. General Grant undgick det äfven mot hos nom riktade mordanslaget. — M:II Mathilda Eneqdulst. Uti The Aberdeen Journal för den 5 April läses om en derstädes gifven concert: M:ll Enequist hälsades med synbar hjertlighet af det ganska stora och lysande auditoriet. I den präktiga oscenen af La Traviata (Verdi) E Strano! e Strano! förvånade M:ll E. sina åhörare genom liflighet och friskhet samt styrka och elegans i utförandet; hon tycktes i sanning jubla vid öfvervinnandet af alla dess svårigheter, och hon drog sig rillbaka under en storm af bifall. Derefter gaf M:ll E. en skotsk savoritsång — Annie Laurie, med känsla och smak, samt mottogs med ett lifligt dacapo. De svenska folkvisor, som hon sjöng vid sitt förra besök, gåfvos på begäran och vunno stort bifall. Likheten i den svenska national-polskan med några af våra skotska folkmelodier var ganska märkbar, och framkallade åter ett dacapo, som välvilligt upptogs. Sing, birde. sing. återgafs alldeles utmärkt och påminnande om den svenska näktergalen. hvilken M:ll E. i flera afseenden liknar. Äfven denDa sång måste sjungas om. I det hela har icke någon sångerska på många år uppträdt i Aberdeen, som gjort ett gynsammare intryck. — Reformmötet. J största korthet redogöra wi här för det i går härstädes hållna reformmötet, som war besökt af omkring 40 personer hwaribland man såg medz lemmar af nästan alla klasser. Sedan Consul R. Eras mår blifwit enhälligt wald til ordförande, upplåste han dels centralfomitens skrifwelse och dels redogjorde för det hufwudsakliga innehållet af nu bhwilande reprefentationds förslag. Härefter uppstod en temligen liflig diskussion, egentligen förd å ena sidan af Prosten D:r D. Söders berg samt Jntendenten P. A. Säve och å andra sidan af Magister C. A. Weström, Rådman I. A. Linne, Kapten A. L. Wedin och Ordföranden; de sednare i syste att förorda det hwilande förslagets antagande. På Dids förandens, efter diffusfionenå slut, gjorda framställning, huruwida de närwarande ansågo att den af K. W. föres slagna riksdagsordningen eger sådana företräden framför den nu gällande, att de, jemte uttalande af sin tacksamhet för K. M. fom låtit framlägga ett med få allmänt bis fall mottaget förslag, anse det wara för folterlandet i allo migtigt och önskwärdt, att nästsammanträdande rikets ständer detsamma antaga, blef propositionen med ljudeligt ja