uppmuntrande. Med höga förhoppningar för framtiden vågar jag ingen profetia i detta hänseende, För fyra år sedan voro vid det tillfälle, som motsvarar det nuvarande, alla tankar med spändt intresse riktade på ett förestående inbördes krig. Alla fruktade det, hvar och en sökte undvika detsamma. Under det på detta ställe inaugural-adressen förelästes, hvilken belt och hållet åsyftade att rädda unionen utan krig, sökte insurgenternas i staden varande agenter att förstöra unionen utan krig, i det de ville upplösa och stycka densamma genom underhandlingar. Båda partierna voro mot kriget; men det ena föredrog kriget framför unionens undergång. och sålunda uppstod kriget. En åttondedel af hela befolkningen bestod af färgade slafvar, bvilka ej voro spridda öfver hela unionen utan lefde i dess sydliga delar. Dessa slafvar bildade ett egendomligt och mäktigt element, och en hvar visste, att detta element på eti eller annat sätt skulle leda till krig. Förstärkningen, upprätthållandet och utbredandet af detta element var det mål, för hvars skull insurgenterna ville sönderslita unionen genom kriget, under det regeringen ej tog i anspråk någon annan rätt, än att inskränka detsammas territorialutvigdning. Intetdera partiet väntade, att striden skulle erhålla den storlek och långvarighet, som den redan uppnått; intetdera af båda vätande. all stridens orsaker skulle upphöra redan före densammas slut. Hvar och en väntade en lättare triumf samt ett mindre radikalt och förvånande resultat. Bäda läsa samma bibel och bedja till samma Gud. Båda anropa Hans bistånd mot den andra. Det måtte låta sällsamt, att en bvar skulle våga att anropa Guds bistånd, för att utpressa bröd ur andra menniskors anletes svett; men lätom oss ej döma på det vi ej må varda dömda! Bådas bön torde ej blifva hörd; ingendera partiets bön har blifvit fullkomligt hörd; ty den Allsmäktige bar sina egna rådslag, Ve verlden för förargelses skull; ty det är nödvändigt att förargelse varder kommande; men ve den man, som åstadkommer förargelse. Om vi antaga, att slafveriet i Amerika är en af dessa förargelser, som den gudomliga försynen ansett böra komma öfver oss, men som Gud, sedan det fortfarit under den af honom föreskrifna tid, nu vill undanrödja, och att Gud gifvit såväl norden som södern detta förfärliga krig, såsom det straff som anstår dem, från hvilka förargelsen kommit, skola vi väl deruti se ett förnekande af dessa gudomliga egenskaper, som städse tillskrifvas den lefvande Guden af dem, som tro på honom? Innerligt boppas vi, och brinnande bedja vi, att detta väldiga krigets gissel snart måtte försvinna; men om det är Guds vilja, att kriget skall fortfara, till dess de genom lifegna under 250-årigt obetaldt arbete bopade rikedomarne blifvit förslösade, och till dess genom piskan framlockade bloddroppar blifvit gäldade genom dem som svärdet utgjutit, såsom det profeterades för 3000 år sedan, så måste dock, utan ovilja mot någon, med kristlig kärlek till alla, och med stadigt sasthällande vid rätten, påstås, att Herrens rådslag äro fullkomligt rättvisa. Liksom Gud förlänar oss förmågan att inse det rätta, må vi kämpa för att fullborda det verk, hvaruti vi äro inbegripna. förbinda nationens sår, och sörja för de fallnas enkor och barn, samt söka vinna en varaktig fred sinsemellan och med alla nationer. — ———