—c————— —02VktIilairrn 57 erms;mp Myn;Mii2wm2 FNMNATAAAAA allmänhetens kännedom, och man sålunda wunnit kunskap om de principer på hwilka Nämnden för Gotländska pres sterskapets lönreglering, funnit fig böra utföra sitt mig tiga wärf; få anhåller en Tiondegifware att Tit. ej måtte wägra rum i fin Tidning för några erinringar i affeens de på den fynlig blijna beräkningen; önskande att de ej måtte illa uppta gas. För det första är det swårt att inse hwarföre Pas stot berättigats att från sitt Boställes afkastning draga 300 Rdr för underhållet af ett parembetshästar?. (Mes ningen fon wäl icke wara att de 300 skola gälla för Pas stofs både byggnadoskyldighet och embetohästarnes underhåll ; ty hwar och en fom föder hästar och synnerligen sådana fom har heder och wärdighet af embetohästar, känner nogsamt att de i underhåll och wård kosta mera ån 300 Ror, ja, kanske 3 gånger den summan i underhåll års ligen). — Behöfwer pasior för fina embetsresor, i alls mänhet inskränkta till en mils resa hwarje helgedag, flere eller andra hästar än dem, hwarmed han jemwål sköter sitt boställee jordbruk; få synes det billigt att han, lifa: fom andra embetomän, t. er. Domare, Kronofogdar och Häradeskrifware, hwilke, utan färskilt ersättning få hålla fig hästar eller eljest fortskaffa fig i embetsärenden, sjelf haller dem. — Dessutom är genom Kongl. Brefwet den 12 Jannari 1814 bestämdt, att wid uppskattning af pas storo inkomst ar pastoratet, endast får afräknas: 1:o hela prestegårdens brukningokostnad; 2:o hwad af pastor bör erläggas till Komministrar, Capellprester eller Ådjunkter och 3:o Enkehjelpen, såsom alltid utgående, ehwad pastor etterlemnar enka eller icke. De ifrågawarande 300 bors de derföre icke komma i beräkning, utan i stället antins gen ökat statens behallning på kronotionden eller minskat tiondegriwarnes skyldighet att utgöra tertialtionde. För det andra wore det önskligt, om, till ledning för hwad som göras skall, offentlighet mille gifwas åt den grund och fördelning fom Nämnden antagit för Bygg: nadsskyldighetens utgörande i presigärd; få att i td blenve tunnigt, hwad fom anses tillhöra pastor och hwad församlingarne haijwa att i prestgård bygga och underhålla. Sör det tredje wore det äjwen önskligt om Nämn den welat eller kunnat bestämma tiondens fördelning emellan hemmanen i pastoraten; hwarigenom säkerligen mången inkördes twist och dess många obehag förebygts. — Det oförmedlade hemmantalet är ingen råttwis grund för sadestondene utgörande; och det fan skäligen ifrågasättas huruwida den af Nämnden åberopade Kongl. Resolution (icke Kongl. Bref) af d 13 Januari 1770, ens arter sädeotiondeno utgörande efter gamla mantalet. — Sädestionden, det burwudsakligaste af pastors lön, uppbars da och längt närmare wåra dagar, ide efter mantal utan i strå efter räkning på äkern, och berodde således icke hwarken af gammalt eller nytt mantal, utan af äringen. — De mänga få kallade smårättigheterna deremot åro i fleste fall bestämda och utgå ån i dag, der öfwerenofommelser ej äro träffade, efter mantal, med bet oförmedlade, och det synes derföre påtagligt att den åberopade Kongl. Förklaringen, endast kunnat afje dem. — Sjeljwa roten tll pastors aflöning, 1648 års Cons ventionestadga, afhandlar, förunderligt, icke annat om sädesttondens utgörande, än hwad som derpå möjligen kan tillämpas af stadgans femte punkt, egentligen athands lande frågan om Fisktionden, och i ywilken punkt det mot slutet beter: änven såsom allmogen oc utlofwar, latt fom för detta är proktiserat, göra ricktig Tionde af Land och strand, lefwandes oc) dödt, ehwad Namn det ock fan hafwa. Det lärer af detta allt finnas temligen klart att arunden för pastors tionde i säd icke är någat slags mantal utan jordens afkastning; och månne ide derföre Nämns dens bestämmelje, att, der friwillig fördelning ej fan träffad inom socknarne, tionden skall fördelas efter Oför medladt mantal, är ett förhastande. Sör det fjerde ijynes det icke rättwist, att pastor skall af fin inkomst, utgöra anslaget till Stockholms Sole: stat, eller den såkallade Bibeltrycddsfpannemålen. Detta anslag, fåmwål fom öfriga afkortningarne (borde beta anordningarne) å kronans Tionde, såsom Winz och Byggnads-fäd, Domfyrfo-Tunnor, Barns husets 40:dels spannemål, Proftestunnan, Presterskapets wederlag och Damspannen, hafwa från äldsta tider intill nu, med undantag ar wederlaget och Damspannen, fom äro indragna, de förra sedan presterskapet erhållit ftom: hemman (på Gotlands Anerer) och de sednare, sedan tronotionden icke mera intagits i kyrkoherbergena, i Ris kete alla provinser utgått, utom på Gotland, antagligen i följd deraf att presterskapet här hade Hela tionden och kronan saledes icke fått nagot öfwer att deraf disponera. — Sedan Kongl. Maj:t genom Nådigt bref af den 24 Juli 1695, confirmerat presterskapet på Gotland i hela tronotionden, förklarade Kongl. Maj:t i Nådiga bref d. 11 Aug. samma år och d. 31 Jan. 1696 allt derföre: latt kronotionden på Gotland genom Kongl. Brefwet d. 724 Juli 1695 blifvit anslagen presterskapet derstädes, ftulle presterne jörse kyrkorna med mins och byggnadös säd, samt tillika utgöra Prestetunnorna, Bibelirycdås