Gotlands tidning – 17 februari 1865, sida 3

Hwarjehanda. — Ett förfärligt brott, som blifwit begånget i en by Schapscha i Kasanska guvernementet, omtalas de ryska tidningarne. En gårdfarihandlare, som såld: dukar och galanteriwaror, ankom en afton till en gård I den omtalta byn, och qwarblef der öfwer natten. VWärs den mar ej hemma och hustrun, förledd af de många granna och dyrbara faferna, mördade gårdfarihandlaren under sömnen med en yra, gömde liket i i ett lider och las de sakerna i förwar under golswet. Allt detta hade Hens ned femåriga dotter fett på. Då fadren kom hem bes rättade den lilla med förtjusning om huru mycket wackra dukar och andra saker de nu hade, sedan modren huggit hufwudet af gårdfarihandlaren och gömt honom i lidret. Mannen blef både ond och förfärad, men slutligen fick honom den wilda hustrun öfwertalad att taga saken lugnt. Hwad som skett kunde icke ändras och de måste finna sig i nödwändigheten. Men det enda wittnet till brottet, barnet, måste, menade wodren, undanskaffas. J sådan afsigt förde fadren barnet ut med fig i skogen, hwarest han tänktie lemna flickan qwar att förgås af köld och huns ger. Men fadrens bierta kunde ej motstå barnets bör ner, smekningar och tårar, utan återwände med den lilla till hemmet. Men den tigerhjertade modren lät fig af intet bewekas och rubbas från fin ohyggliga föresats. Dagen derpå eldade hon ugnen glödhet och förbrände der till döds sitt eget oskyldiga barn. Förbrytelsen blef emels lertid det oaktadt en dag senare känd. Polisen häcktade mörderskan, men fadren funno de hängd.