Gotlands tidning – 20 januari 1865, sida 3

Då öfwerensstämmande med rättwisa och billighet, att 3:del lar af hela öns befolkning, hwilka af naturen äro häns wisade till landthamnarne, skola skattläggas för Wisby hamn? Det Kongl. Brefwet af den 9:de Maj 1827 ger också swar på denna fråga; det heter deruti: beträffande allmogens alternativt framställda anhållan (nämligen att få uppbära de mid landthamnarne ins flytande afgifter) hafwe Wi ansett med billighet och sakens natur instämmande, att de wid landthams narne inflytande afgifter företrädedwis anwändas till dessa hamnars och de derwarande lastbryggornas un derhåll. Det Kongl. Brefwet af d. 16:de Mars 1833 tillågger: latt sådant war ostridigt instämmande med rättwisan, och afwisar staden Wisbys pretention, att återigen få landtz hamnarnes hamns bros och tolagspenningar. Hafwe wi således den naturliga rättwifan och biligs heten efter Regeringens egen uppfattning, på wår sida, återstår att fåga några ord, huru fafen förhåller fig, sedd från den grundlagsenliga synpunkten. Swenska folket har ifrån urgamla tider bibehållit rättigheten att beskatta fig sjelft. Wåra Konungar hafwa deremot aegt den ekonomiska lagstiftningen uteflutans de i fina händer. Wi funna ej annat än medgifwa, att ordnandet af de här omtalade förhållanden hörer till den ekonomiska lagstijtningen; men man fan å andra sidan ej bestrida of, att om wår beskattning till Wisby hamn, som under de sednaste 10 åren har uppgått till öfwer 84.000 R:dr, efter godtycke fan bestämmas, utan wårt hös rande, få är wår gamla rättighet att bestatta of sjelfwa, alldeles illusorist. Ty om man så kan skattlägga of till Wioby hamn, hwar är då gränsen för skattens höjd? då fan den med samma rätt fem och tiodubblas. (jorts.)