Gotlands tidning – 29 december 1864, sida 2

Prennumeration på årg:n 2863 of Gotlands Tidning, fom utkommer en gång i weckan, tillswidare hwarje Thorsdag erlägges å Theodor Norre bys tryckeri, för helt år med .. Åmt Rdr 4: — ,, halft är med.. , 2: 25. Från Wiebv Postkontor fan tidningen regqwirer s med 4: 25 för helt och 2: 38 för hatit år; på öfriga pop ontoren är piiset 4: 50 för bett oh 2: 50 för halit år, allt imt. — Prenumeranter på tafta landet torde wånda sig till närmaste vestkontor, emedan eremplarei korsomslag icke gernoa erpedteras. Sotland8 Tidming, hwilken under fer år. fom den utgifwits, fått emottaga många bevis på allmänhetens wälwilja samt uppmuntran att fortfarande följa samma plan, fom framlades i tidningens profnummer, anmäles härmed till prenumeration äfwen för nästkommande år. Uti prenumerations-anmälan till tidningens innavar rande årgång, tillkännagaf red. fig wilja från och med andra qwartalet utgifwa twenne n:r i weckan; men då red. likwist måst låta detta löfte förblifwa ouppfyldt, anser den fig pligtig, att nu med några ord angifwa ors saken dertill. — Det stegrade antal prenumeranter, fom årligen kommit tidningen till del, sonnerligast året 1863, ingaf red. den förhoppningen, att tidpunkten nu wore inne för uppfyllandet af det länge insedda behofwet ar tidningens utgifwande tvenne gånger i weckan, och red. ansåg fig öfwertygad, att allmänheten skulle wisa fyms pati för ett företag, fom komme att medföra ide få obes tydligt föröfade kostnader och redaktionsbeftyr. Så skedde lifwäl icke. Antalet prenumeranter för innewarande år har ide öfats, jnarare minskats. Red., hwilken wet fig hafwa icke sparat hwarken kostnader eller beswät för att efter bälta förmåga söka uppfylla allmänhetens billiga anspråk, kan lifwist icke genom än mera uppoffringar bereda den tidningsläsande allmänheten härstädes yrterlis gare fördelar, — den peknniära inkomst, fom red. åts njuter, är dertill alltför obetydlig. Medweten om det goda, fom red. redan kunnat uträtta, hwilket också bör medgifwas att allmänheten ide förnekat, finner red. också deruti fin största tillfredsställelse och uppmuntran att forts gå i samma riktning fom hittills, trots äfwen det obes bag, som en tidningåeredaftion svnnerligast i flandsore ten, wanligen åsamkar sig, säwida den will uppfylla sitt kall rätt och utan konsiderationer för makten eller Ffotteriin: tresset. Red. kunde wisserligen i likhet med mången ans nan tidning, inskränka fig endast till meddelandet af notiser, och för öfrigt, om icke just smickra, deck i all mafligbet hos wederbörande finna allting gedt och wäl samt blunda för egenrätttfärdighetens och maftlyftnas dens misstag och felsteg. Detta wore onekligen för red. beqwämast; men ett sadant fått art fullgöra åtagna pus dlicistiska förbindelser öfwerensstämmer icke med red:s äsigter. — Red. wågar emellertid ide, af ojwanangijne orsak, att i denna anmålan uttässa sig til tidningens ut: gifning oftare än hittills; men i det fall, att prenumes rationen för årgången 1865 skulle giiwa ett gynsammare resultat, skall red. icke underlåta. att, genom tidningens utgifning twenne gånger i weckan, låta allmänheten ers fara fördelarne och nyttan deraf; i motsatt fall kommer bihang, att emellanåt, likasom under alla de föregående årgångarne skett, lemnas, Då utrymmet alltjöt mycket ins kräftas genom annonser. Gotlands Tidning utgifwes fortfarande af unders tecknad; och skall red:o bemödande städse blifwa, att söka tillfredoställa allmänhetens billiga anspräk. Red:s polis tiska åsigter böra numera wara kända, likasom aflmäns heten må wara öfwertygad derom, att framåtskridandets sak äfwen hädanefter skall af red. förfäktas. NReprefens tationsreformens genomförande eger red:s lifligaste fyms patiet och skall saledes följas med den största uppmärkt samhet. Det skall också fortfarande blifwa red:s pligt, att sträfwa för samhällets utweckling i srisinnad anda, och ingenting skall förmå hindra eller förtrötta red., att med öppen blick följa och med oförswagade krafter are beta för genomförandet af de frisinnade principer, fom numera wunnit insteg, och hwaribland förnuftets gudoms liga rätt, till fri forskning inom det menskliga wetandets område, icke utgör den minst wigtiga.