seteta största Högtid tillstundar; en Högtig hwils fen englaröster fordomtima bådade med Hers rand lof, med ÅFridshelsning till jordens folk. En återklang af denna helsning ljuder ännu hwarje år denna högtid till mötes. Hög och låg, rik och fattig, games mal och ung — afla fänna de fig på ett underbart fätt deraf tjuste och hänförde. Få äro wäl de, hos hwilka, mid Julhelgens tillstundande, en god mwilja ide uppens barar fig, fom ej ifrigt bemöder fig ait glädje och frid under denna högtid må gästa deras hus och hem. Och ej blott för egen trefnad arbetar denna goda wilja; den känner behof af att dela med Kg, att sprida glädje och frid jemwål till andra. Det är detta behof, fom Fattigwårds-Styrelfen, under en lång följd af år, haft att tacka för det beredda tillfället att i mången nödens och eländets boning sprida åtminstone en skymt af julfröjd och julglädje; det är på detta behof Fattigwårds Stiyrels fen bygger den förhoppning, den tillförsigt, att en bön om wälwillig hågkomst af samhällets många fattiga oh behöfwande ej heller i år skall göras förgäfwes. FattigwårddStyreljen får med anledning häraf meds dela att Styrelsen utsatt Onsdagen, Thorsdagen och Fredagen näst före Jul, fr. kl. 9 f. m., för co mottagande af de gåfwor, som wilja egnas de nödställda till julen att genom JFattigmårddStyrelfend försorg uts delad; och will Styrelsen låta fig angeläget wara att eftetkomma de föreskrifter, fom för någon gåjwa torde önska meddelad, fom oc att framdeles i tidn ingarne res dowisa de skänkta medlen och deras anwändande. Wioby d. 13 December 1864. FattigwårdssStyrelfen.