Gotlands tidning – 1 december 1864, sida 2

IFefo:revy. Danmark har ändtligen fått fred, men fred på hårda wilkor, sådane fom en samwetslös och rå Ofnvermakt alls tid bestämmer för de besegrade. En winst har dot Dan mark genom fredstraktaten wunnit, och den är, att hafs wa kommit ifrån all politisk förbindelse med Holstein, Lauenburg och den tysksinnade delen af Sleswig; de 200,000 danskar, fom nu blifwit frånryckta för att i följe med det sistnämnda hertigdömet underkastas tyffars nes förtryck, skola utan twifwel och efter allt förutseende före eller senare återkomma til Danmark — Hwad lott, som blir inwånarnes i hertigdömena, wet man ännu icke; få mycket wet man dock, att Preussen och Osterrike låta ersätta sig krigsomkostnaderna af hertigdömena, hwilka dessutom skola betala en del af danska statsskulden samt wissa pensioner. Detta är också alldeles rättwist och derigenom uppfylles all rättfärdighet. Det goda folket i hertigdömena kommer således att betala ganska wackert för fin befrielse från det danska tyranniet, under hwilket hertigdömena gjorde ungefär hwad de behagade och betas lade få litet fom dem syntes passande. Hertigdömena hafwa emellertid redan funnit sig gjort en missräkning i resultatet af kriget, hwartill de låtit hänföra fig ar pros fessoter, ideologer och fantatiska tyska politici och prats makare; och är det otwifwelaktigt, att hertigdömena foms mit ur askan i elden. Årodagen af Konung Fredrick 7:des död — den 15 Nevemder — har blifwit firad af det danska folket fås fom en djup dödefsuck. Ada i Köpenhamn utkommande stötte tidningar hade klädt fig i forgdrägt med undantag af den officiella eller Berlingfee tidningen. Fedres fandet yttrar, med anledning af dagen, bland annat: Den aning, fom owilkorligt fattade alla, då konung Fredrik 7:s död förestod, bar fullkomligt bekräftats. Ane tingen man älskat den aflidne konungen personligen eller man blott egnat honom den wördnad, fom hands fälls ning kräfde, få måste man nu tillstå, att hans lif war dyrbart och hans död ödesdiger; — och ÅFolkets Avis, fom i korthet upprepar de mörka minnen, hwilka fom ett liktåg efter den aflidne röra fig förbi wår blit, slutar med dessa ord: Kring Danmarks plågobädd har samlat fig en skara af def egna barn, hwilka af def wanmakt hemta mod att håna det lemlästade fåderneds landet, ja, att högröstadt rådslå om, huru de skola slå det i band och bojor för att uppnå ett förbund med dess bödlat! — Det är sorgeårets swartaste skickelse — de äro Zmwåra wärsta fiender. Det omdöme, som framl. Biskop Hallström wid en rikodag offentligen afgaf, rörande Swerges tullstyrelse: 7att mycken ruttenhet fanns inom detta embetswerk, wäckte då af flere skäl stort uppseende, men wann också allmänt medgifwande. Allisom oftast hafwa sedermera