så hade dessa olyckor troligen ej intråffat. Af ofwanomförmålde synes att det är fladen fom förstått att för en tid tillskynda fig Landets medel, oh ingalunda (fom Redaktionen mil angifwa) Landet fom söker åtkomma Stadens tillhörigheter; det är altså Staden och icke Landet som utkastat frö till den af Redaktionen widrörde oenighet mellan Stad och Land, och den af Red:n så illa anskrifne Agitattonen från Landet will endast återbörda den rått som ofwanåberopade Kongl. Bref så uttrockligen och rättwist stadgar. Men som Wisbv-intresset sedan 10 å 12 år tillbaka lockats få kullkastad. — — Redaktionens antydan att jag bordt återtaga min motion heldst jag upplostes att FK. Befallningshafwande redan i dess underdåniga utlåtande til K. Maj:t hade tillstorkt att: Landthamnarna skulle få behålla Hamn-, Bro Barlast-pengar, men att Stadspengarne måtte tillfalla VBisby, wisar att Red:n ej har reda på att då i wissa bamnar fartogsumgälderna, d. w. s. HamnBio Barlastpengar, för år uppgå till 4 å 500 Ror, få uppgå deremot afs gifterna för inoch utgående waror, d. w. s. Tolag eler Stadspenningarne, till circa 3000 Rdr, dessa sednare öfwerstiga fålunda wanligen flera gånger de förra, och då dessa medel, enligt tillförene åberopade Kongl. Bref Förordningar, böra tidfalla Landthamnarna, samt Allmogens Strandjord, Landningsställen och bryggor ete., hwilket allt sagde Allmoge till en början sielfwa tordningsställt, wäl rimligtwis ej för funna göras skattstoldige under Wisby derför att en eler några handlande dermid bosatt fig, och jag ingalunda mil bearbeta Landets ech flera utmärkta hamnars fall för underhållandet af den, endast medelmåttiga hamn Wisbvo troligen någonsin fan få, borde wäl fådant allt wara skäl nog för mig att önska motionens framgång, beldst jag bar mig ganska wäl bekant hurusom Wisbvintresset sökt och föfer motarbeta denna efter min öfwertygelse för Gotlands framtid få wigtiga fråga, ty funna wi först erbjuda den flora handelsflotta fom alltjemt (svnnerligen på östra sidan) passerar Gotland, såkra och goda hamnar, tillbörligt utrustade med ändamålsenliga förtöjningskistor och kölholningsbryggor ete., så bör wål ej betwiflas att icke genom ständiga besöt af denna, jordens och ladugårdsprodukternas högre wärde och större afgång, skulle göra Gotland cåndligen mycket mera wälsignelserikt och godt, än nedkastande af gåtlika summor för upphjelpandet af en hamn som icke hjelpas kan, och som dessutom föga skeppsfart har eller fon hoppas få. Rohnehamn i Nov. 1864. Lars Cramer.