Gotlands tidning – 20 oktober 1864, sida 2

musikaliska produkt. Landstinget på Gotland år 1864. (Fors. fr. N:o 40) Herr Lars Cramr hade, jåsom nänmt är, till detta landsting förnyat fin förberörda motion, oh fastän Ord föranden hr Landshöfdingen Gyllenram, upplyste, hwad fom för öfrigt war för motionären redan bekant: att den pes tition, fom hr Lars Cramr m. fl. i samma syftning till K. M:t ingifwit, och fom warit till undertecknande frames lagd å kyrkostämmor, hwilka för detta ärende blifwit utlyste, biträdts från 72 socknar; att samma petis tion sedermera från K. M:t warit för förklaringars afs gifwande kommunicerad wederbörande auktoriteter härs städes och sednast från K:s Befallningshafwande blifwit återsänd med def underdåniga utlåtande i ämnet, fwars uti tillstyrkes att Landthamnarne måtte få behålla hamns, bros och barlastpenningarne, hwaremot stadspenningarne böra såsom förut tillfalla staden, och att ärendet sålunda fullt utredt nu wore beroende på K. M:ts nådiga afgör rande, och att hwad Taxan anginge, få more äfven dens na redan wederbörligen reviderad och hänskjuten til K. M:ts sanction; samt hemställdes fördenskull om ide mos tionären, på grund af dessa omständigheter funne skäligt att återtaga motionen; — men hr Cramer, troligtwis i medwetenhet af den påräkneliga röstpluraliteten, satte emot denna på anförda skäl grundade hemställan endast ett bleklagdt nej! Stadens representanter utwecklade derefter de af Ords. angifna frälen och hemställde ytterligare til motionären, om det ide syntes Honom wara opassande af Landstinget, att till K. M:t inkomma med en ytterligare petition i ett ärende, fom är på K. M:ts pröfning och afgörande beroende, hwilket med klara och tydliga frål äfven ådagalades; — nej! och åter nej! Man blef slutligen allt warmare och yttrade fin egen mening wara att det icke wore allenast opassande utanoskickligt hands ladt af Landstinget om petitionen i fråga skulle komma att till K. M:t aflåtas, och handl. Wickman skulle för fin del ffämmas om han bifölle att Landstinget skulle fatta ett dylikt beslut; — men ingenting hjelpte. Wid voteringen bifölls, med 15 ja emot 10 nej, att motios nen skulle upptagas; således Hade 4 representanter från landet ogillat petitionen, wisserligen ide många, men tillräckligt för att beteckna opinionen äfwen från denna fida. Wid den diskussion, fom härefter uppstod, angående de 3:ne punkterna, hwari motionen war delad och som hwar för sig blefwo behandlade, förkastades utan votering den första, fom afsåg hamns bros och barlastpenningarne och skulle således från petitionen uteslutas. Hr Aries fon, hwilken ansåg att motionen Borde i def helhet Dis skuteras, reserverade fig emot beslutet att behandla dens samma delwis. — Beträffande andra punkten, eller yrs kandet, att de stadspenningar fom mid landthamnarne uppbäras måtte äfwen till deras underhåll få anwändas, blef diskussionen åter liflig. Stadsrepresentanterna wille ådagalägga : att detta påstående ide allenast war obilligt utan egde äfwen alldeles ide några skäl för fig; ändamås let med stadspenningarnes upptagande af ins och utgåens de trafiken på Gotland, wore för betäckandet af det lån fladen måst upptaga för fullbordandet af den utanför dess hamn påbörjade och flere gånger mer eller mindre förstörda wågbrytare, och till någon annan hamn efler till andra företag kunde således medlen ide gerna få anmwåna dad; att stadspenningarne aldrig warit för landthamnarne afsedda eller till dem anslagne; att landthamnarne, hwilkas nuwarande stapelostadsrätt är beroende af LIids by stad och hwaraf de förre äro att anse såsom endast utgreningar, egde lisakom landet i dess helhet fullkomligt motswarande fördelar deraf att någon lättnad beredes fas den i de betydliga kostnader, fom den måste för hela prowinsen, såsom def centralpunkt i kommersielt hänfes ende, widkännas, synnerligast med afseende på dess hamn. Å landthamnseintressets sida androgs deremot: att hwar och en hamn borde få behålla sina inkomster; att under hållsskyldigheten af landthamnarnes lastbryggor ålåge allmogen; att Wisby hamn war en af Ons sämsta hams nar; att, såsom hr Lars Cramr yttrade, ifall å Rohnes hamns förbättring nedlades få flora kostnader, fom blifs wit anwände til wågbrytaren utanför Wisby, så skulle Gud Fader sjelf icke kunna uppwäcka en sådan storm, att icke fartyg med all trygghet kunde angöra Rohne, hwilket icke wore fallet med Wisby; att landsbyggden mindre behöfde staden än staden landet; att den civilis sationsskuld, hwaruti landet möjligtvis kunde stå till staden wore mer än tillräckligt betald med det belopp af omkring 100,000 Ror, fom från landthamnarne gått till staden; att, såsom Kapten Duse anförde, hwar och en kommun bör hjelpa fig sjelj, och fan ide ftaden hålla fig oppe, få må den falla. Häremot inwändes: att allmogens skyldighet att underhålla lastbryggorna exis sterade wiferligen enligt lag, men i werkligheten hade den aldrig anlitats, utom hwad angår Burgswik, fom nyligen blifwit privilegerad och då ide edde någon egen SIMA Hr