Gotlands tidning – 13 oktober 1864, sida 3

? o rn Ä — 2 stendom utan en ren ogrumlad historisk fälla och en ofels bar läronorm. — Jngen christendom utan ett christligt samfund eller kyrka. — Jngen kyrka utan trosbekännelje och trosläror eller dogmer. — Ingen kyrka utan låros embete och intet läroembete utan lärdom. — Ingen Iefs wande kyrka utan kyrkotukt och ingen kyrkotukt utan fyrs kans frihet gentemot staten. — Jngen fri och stark kyrka utan synodalwerksamhet. — Jngen lefwande och stark kyrka utan utöfning af den enskilda bigten och den owilkorliga aflösningen. — Ingen fann kyrfa utan ftråfs wande efter union med de öfriga kyrkosamfunden. — Jngen lefwande kyrka utan missionswerksamhet bland hedningar och judar. — Häraf ser man att hr Bring welat liksom kortligen samla bela musten af den retro: grada nykatolicismens favoriträtter för att uppfriska den af twinsot och lungswaghet lidande kyrkan, och under en sådan förfriskning will han liksom utropa: stå stark, du kyrkans riddarwakt! Men äfwen folket har rättighet att pröfwa fin tro och fin lära, och det år publicitetens pligt, att påpeka de faror, för hwilka folkets religiösa Öhvertys gelse kan wara utsatt, om presterna få i allsköns tysthet genomdrifwa hwilka satser fom helst för att dermed ins söfwa den enfaldige i en maklig auktoritetstro. Jnom krigsmmisteren lärer förberedas ett storartadt förslag till införande af en allmän nationalbewäpning. Det lifliga intresse hwarmed skarpskyttesaken omfattats i hela landet, skall hafwa framkallat det ofwan antydda förslagets utarbetande just nu, och förslaget skall gå ut derpå, att manskapet wid hwarje indelt infanterireges mente successiv kommer att minskas med en tredjedel; den derigenom uppkommande besparingen skall anwändas till aflöning för ett större antal befäl, hwarpå bristen redan är stor, och som naturligtwis blir ändå större om wapenöfningarne utsträckas. Detta befäl lärer skola uts ses bland de skickligaste inom de wärnpligtige, fom minst, den tid militäröjningarne fortgå, tagas i anspråk; men öfriga tiden af året ega de rättighet att utöjwa fina borgerliga eller medborgerliga yrken. Resulta ten af Landstingens förhandlingar tydas hats wa warit fig temligen lika i de olika provinserna, nemligen med få undantag ganska betydelselösa och gifwa i allmänhet icke stora anledningar till reflexioner, ja man skulle snarare kunna säga, att denna institution redan antagit en mycket obetydlig karaktär. Civilministerns bes fanta cirkulär har wid åtskilliga tilljällen gifwit on lämps lig anledning till afklippande redan i def början af all diskussion rörande en hel del frågor. Så har naturs ligtwis Falu landstings inbjudning till deltagande i en från alla landstingen gemensam adress till H. M. Konuns gen med anledning af det Qwilande reprefentationsförflas get allestädes blifwit betraktad, såsom liggande utom landstingens befogenhet. För min del fan jag dock ice finna annat än, att landstingen likasåwål fom hwarje annan institution, korporation, samhälle eller indiwid inom det gamla Swerge, eger fullkomlig rättighet att, i form af petition, adress eller opinionsyttring, inför tronen ned: lägga ett uttryck af fina farhågor eller fina förhboppnin: gar, och att 2:dra paragrafen i K. förordningen rörande landsting förbjuder något sådant, fan jag ide heller fins na, lika litet fom Civilministerns cirkulär, der det miss serligen talas om, att landstingets merffambet är bes gränsad till rådslag och beslut om för länet gemens samma angelågenbeter men ingalunda bestämmes, att landstinget skulle ide ha rättighet att till K. M:t ingå med underdånig petition i ett eller annat ämne fom ges nom fin allmängiltighet och wigt fan och bör ega for betydelse för hwarje län särskilt. Också har inom Ores bro landsting, der lantingsmännen woro mer än wanligt politiskt wakna, hållits ett enskildt möte, hwarwid med lifliga sympathier beslöts och underskrefs en petition, som uttryckte allas warma tacksamhet för den Konung, som låtit framlägga det nu hwilande förslaget til Ritsdagsz ordning. Apropos representationsförslaget, få har Prosten och theologie kandidaten J. Torbjörnsson i St. Lundby i en af honom i Göteborgs handelstidning införd uppsats fö reslagit, att alla kontraktsprostar må bwar inom sitt kontrakt utfända listor, på hwilka de ordinarie presterna kunna anteckna, om de äro för eller mot det hwilande (reprefentationåreforme) förflaget, få att man wisste hwar man lämpligen funde wälja riksdagsmän inom prefterz stapet. För sin del anser prosten. T. presterskapeto fjelfz skriwenhet wara en orättwisa, fom ganska wäl behöfwer borttagad och önffar att alla ordinarie prester, fom harts wa samma mening, måtte öppet gifwa det tillfänna. — Afwen här har jag af flere aktade yngre pastorer hört framhållas enahanda åsigt, tillika med yttrad afsigt att wid blifwande walet till representanter för presteståndet på Gotland, blott falla på den eller dem, hwilka bestämt fig att rösta får det hwilande förslagets antagande. Med Prinsessan Eugenie, fom i Lördags afreste härs ifrån, fan man anse, att samtlige badgäster och andra lustresande hafwa för i år lemnat Gotland. De främs mande gäfter, fom numera förekomma hårstädes, åro af den natur Att de Aå oh ASffa Andor don AmgAäAn, hos