Gotlands tidning – 29 september 1864, sida 2

Wisby d. 29 Septenber. — Hamnanläggningarne wid Wisby. Uti styrelsens för allmänna Väg: och Wattenbyggnader Bes rättelse för år 1863 förekommer följande angående de hår pågående hamnarbetena: a) yttre hamnen. Denna anläggning har efter af Distrikichefen på sommaren nästlidet år werkställd befigts ning blifwit godkänd; men höstslormarne lära sedermera åstadkommit skador å glacidn af wågbrytarens norra del. b) inre hamnen. Muddringen har här få fortgått, att djupet i hamnbassinen allmänt år 13 fot, men å falfs stensklippan i hamngattet ännu endast 1145 fot. J förlängning af den nya stenkajen å bassinens östra sida har nästlidet är ytterligare 300 fot kajsträcka ar sten blijwit uppförd. — Festen för frih. Ernst v. Vegesack förs liden Thorodagdafton war mycket besökt ar såwäl militäs rer som civila embetomän och andra personer. Skålen för frih. v. Vegejack jöreslogs ar Stabschejen, Major v. Areljon. hwilken uti warma och anslående ordalag hels jade Öfwerstelöjtnanten och Riddaren frih. v. Vegesack wålkommen till sosterön, der han ide allenast eger många barndomåwänner och bekanta, utan äfwen kamrater i det militära ytket, hwilka högakta och wärdera honom för det lvjande och ärofnlla fått, hwarpå han härdat den swenska äran och tapperheten; derföre egde ock räderneds landet grundade förboppningar på frih. v. Begesaks ers farenbet, likasom med säkerhet kunde wäntas, att han skulle komma att taga många sjät i jotspåren af hans såsom krigare utmärkte farfader. Med enthusiasm och under faniater tämdes glasen, hwarefter frih. v. Vegesack med hjertliga od uttrockie sin glädje öfver, att i den närs warande kretjen finna sig omgifwen af många ungdoms wänner samt hembar fitt hjertas warma tack till alla för den wålwilja fom blifvit honom wifad och de mälönjös ningar fom kommit honom til del. — Härefter föreslog Prosten, Doktor Söderberg en skal för Löjtnanterne frih. Hugo ÄÅkerhjelm och E. Schyberg. påminnande derom, att icke längesedan war man här församlad för att önska desse unge män lycka på deras färd till wara danske brös ders hjelp och uttalade man då det hopp, att de mäls komne skulle atetwända antingen med skölden eller på skölden! den förre hade nu aterkommit efter wål förs rättadt wärf, och af det tecken ban bar på sitt bröst fyns ses, att äfwen han hade pröfwat krigels allwar och äros fullt återwändt till hemmet med ffölden, hwarjöre också denna wälkomsskål nu egnades honom; för den sednare hade man deu forgliga pligten att tömma en minnets stål, ty han hwilar nu på frölden i Danmarks jord. — Sedan Kapiten Belirage derefter utbragt en skäl för Löjtnanterne Breijerlied och Paues, hwilka äfwen ärofullt