netzlka, Wologodska och Jaroslawska guvernementerna af Ryssland. Widare ha underrättelser inlupit att wid ins gången af Juli månad densamma yppats i nästan hela Twerska guvernementet, i Wladimirska, Wilnas och Ko stromska guvernementerna. Det nyss citerade finska blaz det berättar härom widare: Denna pest är af en ytterst smittosam beskaffenhet, sprider fig med otrolig hastighet och träffar icke blott Ereas tur (af hwilka en massa redan fallit) utan äfwen mens niskor, fom haft beröring med de sjuka kreaturen. Den öfwerflyttar fig äfwen genom flugor. Jnstruktioner äro utfärdade till inwånarnes upplysning om Dde förfigtighetås mått, fom äro nödwändiga till hindrande af densammas spridning. Sjukdomen kallas siberisk pest emedan den hwarje sommar går i Siberien. Den smittar lätt menniskor, hästar, hornboskap, swinkreatur och hundar. Om ide ges nast Åtgärder widtagas till sjukdomens botande, få är dös den oundwiklig. Sjukdomen warar högst ett dygn, Hhäs star och for hafwa stundom dött inom en half timme. Fåren dd ofta inom några minuter. Mest synes den angripa hästar. Den tros uppkomma äfwen utan fmitta, deraf att hästar och andra kreatur under en het sommar beta på fuktiga ställen inwid kärr. Oftast insjukna kreaturen om natten, då dimman lägger sig öfwer jordytan. Hos hästar och for yttrar fig sjukdomen nästan alls tid genom en swullnad på halsen, bröstet, buken m. m. J början är swullnaden endast stor som ett dufägg, men efter twå timmar får den redan en knytnäfwes storlek. Ett halft dygn härefter bli djuren matta och ögonen förs lora fin glans; hästens kropp skakar fom af frossa; ans dedrägten är tung och hastig; djuret kastar fig till mars Pen, för att strax derpå wåldsamt resa sig, derefter läg: ger det sig åter, för att icke mera uppstiga. Hos menniskor yppar fig sjukdomen oftast på de yYytta re delarne: händerna, ansigtet, halsen m. m. Först girs wer den fig tillkänna genom starkt kliande, härefter hväls ler denna del och midt i swullnaden wisar fig en blåaktig finne af ett hampfrös storlek. Efter ett dygn torkar finnen och blir swart till färgen, och omkring den uppstå en mångd små hwita finnar, från hwilka swullnaden sprider fig åt alla håll och blir allt större och större. Stark hufwudwärk med yrsel infaller jemte häftig feber, och döden följer snart, om icke läkarehjelp erbålles. Som wi redan nämnt insjukna menniskor i pesten wanligen då de haft direkt beröring med de sjuka eller döda djuren, då de rida på smittade hästar, gifwa dem bistånd, nedgräfwa liken eller aftaga huden af de döda kreaturen. Arbetarne wid ett garfweri bli äfwen fmittas de af en sådan hud. Niwen om man förtär mjölken eller köttet af ett smittadt djur angriper pesten. Skyndsamma åtgärder böra widtagas för att hindra pestens spridning till Finland.