Hwarjehanda. — Tysk förlustelse för barn. J tidn. Kölnische Zeitung skrifwes: J en besökt förlusteljelokal i Bers lin underhålles barn med ett s. k. nöje, fom utgör ett bland de wärsta slagen af djurplågeri. Detta barbariska nöje — kalladt Aalgreifen — består deri att gossar och flicor om hwarandra försöka att slita ner en mångd lefs wande ålar, fom äro upphångda på ett jpändt tåg. Den böjd på hwilken ålarne äro upphängda och deras kända glatthet göra naturligtwis fegren långe nog tvifvelaktig för de fmå djurplågarne, få att de ha godt tillfälle att få skratta åt de många krumbugter och slångningar, mes delst hwilka de stackars djuren söka undkomma fina plås goandar. Ju mera djuren ansättas, ju luftigare de rings la fig, ju högljudare äro skrattsalworna, hwilka blott afbrytas när ledaren af detta barnsndje med kraft åter råtar ut djuren på det deras stjertar skola wara inom lagom håll för de snälla barnen i Berlin. Jolkens egentliga ledare. Om man skulle fråga hiwilfa de egentligen äro, fom leda få tvål de såkollade frid, fom de despotiskt slyrda nationernas wilja och beslutat wissa fall, få fan swaret med fräl blifwa: jo! just de största och föraktligaste af alla slafwar: egentttans och åregirigbetens sltafwar. Ty, fom Gejet siunger: en slaf, ban kunde gerna sagt: den största slaf år den, fom usta tustar jaga, fast kedjan alldrig föram: lat kring def fot. Defa fom finnas öfwerallt, sluge och nitiske, fom en religiös fantiker förstå alltid att skaffa fig tnflytande hos despoter och folken, för att under allehanda nationella, folkrättliga ja til od med kristliga förewåndningar leda dem till företag, hwarwid för dem sjelswa flår gods oc) guld, magt oh kallad ära att winna eder hwarigenom någon för dessa deras timliga fördelar hotande fara fan afwåndas. Anfallsstrigen äro för dem på ett eller annat fått gynsamma för dessa ändamål och de äro således att anse, fom dessa krigs egentliga och första uppbof. OD! J Ssfelfherrskare! I indillen eder att stora millioner eh mätten ej, att I ej styren eder sjelfwa utan ären de största slafwars slafwar. O I, fom fallen er fria nationer! Nog munnbullra och wåsnos edra Ombud på Landt-och Riksdagar och ParlamenisfeBioner, hälla långa och dundrade tal ot göra oprosition. Men blir den för slark och hotar med revolutton: hwad göra Storslafwarne då? Jol! de smeka eder usla nationa lhögfärd och åregtrighet med hopp om segras, bragder, eröfringar och ära och eder egennytta med utsigt til winning och tala om lidna skymfer för nationaläta etc. etc. oh nu — tyftnar oppofitionen, nu förstummas munnbullret, nu afwändes revolutionen oh J låten eder ledas dit Storslafswarna behaga — till kriget och alla def äårorika bragder: rån, plundringar, mord — lika lätt fom en okunnig och enfaldig hop wid wissa tillfällen låter fig ledas of en slug pratmakare, fom förslår smeta och gynna def fåfänga, egennytta och snålhet. Det är ganska förnuftigt, att I ej hollen den gamla österländska slafwiska wantron, att allt hwad den högsia magten och förståndet gör, är det rältaste och bästa; men J borden ännu mindre tro, hwad edra nu nämnda beberskare inbilla eder, när de för alt stilla eder, wilja locka eder till något få ofskywärdt, fom ett anfallstrig mot mnatios ner, fom ej gjort eder det minsta för när. Emellertid fan det med skål sägas, att ingen kristendom, fag menar ef dogmatift od cetemonsel, utan sonn och moralisk kristendom i någon allmånelighet warst och är rådande, få länge fom krig funnits och finnes emellan kristna folt. Jöreläsningen wid syvordet. Ad! hwad det wat snällt af Magistern, att han fom Hit. Sitt nu ner oh tala om något roligt för of. — Nej! nej! tala hellre för oss något om geologsen, fom Magistern en gång lofwade mig, att han skulle göra. Jag tyder få mycket om den och Magtstern skall wara få snäll dert. — Jo! mocket gerna, om damerna behaga skänta mig fin uppmärtsamhet. — Ja ja snåla Hr Magtstex. — Jag har just på mig Bergstrands Grunddrag till geologten cd) skall kanske, om Damerna så tocka tåfa något derur och förklara den widare. — Ja ja! gör det få år Magtstern snåll. — Jag börjar då med inledningen. Den Iyder så: Geologten kallas wetenskapen om jorden. Den framställer jordens utwecklingshistoria, söker utforska jordskorpans sammansättning och ..... . snålla Laura! huru skall jag sätta den filen? Jag tycker ej den vassar ... Å jo! om du blott sneder honom litet mer ... MA nej fåra Laura det går alldrig an, ty etc. etc. Kilaffåren blef efter en liten slunds discussion afgjord; tystnad uppstod och Magistern fortsåtter: oh förklarar, få midt möjligt är, orsakerna till de förändringar, fom fordom försiggått och ännu sörsigå på ... Har du tagit mitt trådnyftan Cmma? Nej wisst ej. Å det låg noss bär. Nå det har wisst fallit på golfwet . . . . på jordytan. Med afseende härpå plägar man indela geologten I twenne hufwudafdelningar. Geognosien eder läran om ..... Bar snäll söta Ottavia och od sia ham 0 6 Av ONA Anfifa