Gotlands tidning – 28 juli 1864, sida 2

d. 29 Juni hafwa de i Flenoburg hållits arresterade. Berlin d. 19 Juli. Kapten Hammar har wid Föhr undkommit med några kanonbåtar. Numera äro samtliga öar wid westkusten besatta. Hr Bismark lärer sjelf tillstädeswara i Wien wid fredsunderhandlingarne. London d. 19 Juli. J underhuset varade Layard på en interpellation: Preussarne hade wid Fredrikoshavn tagit det norska postångfartyget för ett danskt trupptrands portfartyg. Adressdebatten i danska Riksrådets Folkething tyckes wilja bli wida mer utförlig, än fallet war i LTandsthinz get, då wid sessionen i Måndags afton ännu fjorton tas lare hade anmält fig. Debatten öppnades af Liebe, fom förordade adressen. Derefter talade konseljpresidenten (Bluhme), fom fästade uppmärksamheten derpå, att adreås jen ite war swar på throntalet, i det den ställde fig på den ståndpunkt, fom war förkastad på fonferenfen. Nu måste man sträfwa för att winna ett nytt fotfäste. Kon seljpresidenten ansåg sig böra meddela, att första steget dertill redan war taget genom ernående af en mapens hwila, hwarefter man önskade ect wapenstillestånd för att derefter komma till fred. Wid förhandlingarne om denna wore ett uttalande från Riksrådet om lösning i en bes stämd riktning ide på sitt flälle och kunde lätteligen wara olägligt. Han såge derföre helst om adressförslaget toges tillbaka. Hammerich talade för adressen, ty han betrafs tade icke saken ofwanifrån, liksom regeringen, utan neds ifrån. Monrad, förre konseljpresidenten, kastade en blick tillbaka på de senaste tilldragelserna och belyste dem med den af honom sjelf gjorda erfarenhet. Han dröjde wid bildandet af det kabinett, hwars chef han warit, def räfs wanden i fredens intressen och de ogynnsamma politiska kombinationer, fom skadat landet. London-konferensens historia war en lika jorglig historia fom Danmarks frigå: historia. En lösning öfwerensstämmande med aftalen af 1851—52 hade tal. ansett mycket lycklig för landet, men den kunde ej uppnås. Längre än til Slien—Dans newirfeslinien hade han ide kunnat gå, och då fråga war om denna linie war ännu icke hoppet om engelsk hjelp uppgifwet. Nu äro alla chancer i den wägen förswunna. Tal:s aigång från fin plats war honom derför färfoms men, isynnerhet då konungen önskade den. Han uttalade i wäl sagda ord den öfwertygelse, att det endast war af pligtkänsla som den nuwarande konseljpresidenten intager fin plats. Rikorädets yttranden i adressen kunde tal. ej anse wara bindande. Han trodde ej att ställningen war förtwiflad, men han tillrådde -Fåd, dock ej till hwad pris fom helst; man hade ju fört en gång hört att tilloch med ett lands hufwudstad blifwit intagen, utan att detta war få förfärligt, det fom blott an derpå om föl: Fet sjelf wille lefwa; — men sådan war ju ej situationen och få länge det ej kommit derhän att Dans matk måste taga fred till hwad pris som helst, få länge ha yttranden af Riksrådet i det förewarande ämnet fin betydelse. Tal. ansåg fig widare böra föga, att om frå ga uppstode om ett SleåwigzHolften i perfonalunion, skulle det wara mycket twifwelsamt om man ide rent ut borde anhålla hos konungen, att han antingen måtte res gera öfwer Danmark eller öfwer Sleåwig:Holftein (Hör! Hör!) ty det kunde lätt hända, att den fom mille behålla begge delarne komme att förlora dem begge. Från Köpenhamn telegraferas d. 21 Juli. F. d. Konseljpresidenten Hall yttrade i riksrådet: de nordiska jolkens enda, slutliga räddning beror på att de fluta fig tillslammans. (Starka rop hör! hör!) Krigsminis stern general Hansen tillbakawisade bestämdt hwarje förs flag om Danmarks inträde i tyska förbundet. Holkes thingdadressen blef med stor pluralitet antagen till andra behandlingen. Frankiurter Journal för den 20 meddelar följande telegram från Wien: Napoleon lärer hafwa föreslagit de tysta stormakterna att Förbundet skall deltaga i fredös underhandlingarne. Berlin d. 20 Juli. J Rendsburg hafwa under Måndagen och Tisdagen de hannoverska trupperna ej altenast på gatorna anfallit preussiska poster och soldater, af hwilka många blefwo fårade, utan äfwen under tus multet hotat lasaretter, der swårt fårade preussare lågo. De preussiska trupperna måste nattetid förblifwa under wapen. Dessa nya tecken till en betänklig osämja måste tilldraga fig den preussiska regeringens allwarliga uppmårts samhet. Rendsburg d. 21 Juni. Hammer lärer i går, eftet att hafwa sänkt 7 batar, blifwit fången i bugten wid Fanöe. Newyork d. 10 Juli. Enligt enskildt telegram lärer förbundogeneralen Wallace i Maryland harwa blifs wit slagen i en drabbning, som warade 8 timmar. Köpenhamn d. 21 Juli. Kammarherren Quaade och öfwersten Kauffman resa i morgon såsom fullmäktige till Wien. Från Newyork skrefs d. 7 Juli: General Wilson anträdde återtåget sedan det lyckats hand rytteri att på en sträcka af 60 (engelska) mil förstöra VWeldon-jernbas