Gotlands tidning – 21 juli 1864, sida 2

fall wåderlek med några ganska starka frostnälter Hår och der gjorde skada, har höstsäden genom den derefter i alls mänhet fördelaktiga wäderleken af omwexlande wärme och regn gynnats, så att den wisar sig owanligt lofwande, ehuru hwetet är å flera ställen angripet af rost, hwars inflytande å skörden dock ännu ej fan bedömmas. Så wål wårsäden, korn, hafre och blandsäd, samt trindsäden, ärter samt något linser och wicker, och jemwäl rotfruk: terna, potatis, morötter oh rofwor, wisa sig särdeles wackra och lofwande. Gräswärten, ej mindre å naturlig äng än å artificiel wall, är till följd af den fördelaktiga wåderleken ymnig och vil. — Mill Math. Enequift bar nyligen i Tons don gifwit en matin och derwid wäckt det största bifall. En recenfent i Times den 2 dennes yttrar fig om den utmärkta sångerskans uppträdande på följande fått: Mell Enequist, få wäl känd och få beundrad i wåra fonfert: rum för sitt förtjusande utförande af swenska och norska nationalmelodier, gaf den 1 dennes en matinge musicale. Man kör nemligen weta, att mill Enequists talans ger ingalunda äro inskränkta till utförandet af nationella ballader, ehuru hon särskildt exellerar i denna gren af musiken jamt deri wunnit mycket allmän uppmärksamhet och beröm. Hennes röst är en sopran, så wäl odlad, af sådan styrka och höjd samt af sådant omfång, att hon, tack ware grundliga studier, fan med lika framgång å tergifwa den italienffa, franska oh tyska skolans alster. Omwexlingen och mängden af hennes fullkomligheter å dagalades särdeles tydligt förlidne gårdag. De stycken hon utförde woro bland annat: Meyerbeers ÅRobert toi que Jaime och Rossinis Bel Ruggio (Semiramide) — det ena representerande den franska dramatiska romansen och den andra den italienska bravuran. Båda sjöngos bes undranswärdt wäl, och isynnerhet lyssnade åhörarne med sådan tillfredsställelje till den senare, att m:ll Enequist inropades och måste åter framträda på platformen samt gynna publilen med ännu än sång. Denna war Bengas nos briljanta wals, kanske ännu mera briljant än den klassiska aria, af hwilken den föregickd. Den kunde Enaps past ha blifwit sjungen med mera eld, klarare i i det hög: re registtet och med mera glänsande drill i kadensen. De nationalsånger, fom wid detta tilljälle blifwit ar mill Enequist walda, woro twå norska ballader, hwardera lika pikanta till melodien fom egna i anseende till uttrycket, samt den ryktbara swenska ekosången, först introducerad i England af de swenska sångerskornas drottning, Jenny Lind. I detta långt ifrån lätta musikstycke togos de os wanliga interwallerna fullkemligt rent, ekot härmades med en angenäm mezza voce och den åkta nationalrärga tonen återgajs med en frihet från affectation fom åt dens samma gaf dubbelt behag. Mill E. biträdded af åtfridis ga utmärktare musikaliska artister, bland hwilka hrr Reich hardt och Jrwing, mr och m:me Saiton, mr och mrs Pratten m. fl. Mill Enequists konsert, tillägges, war i alla afseenden en werklig konstnjutning för den talrika och fashionabla publiken. — (Meddeladt) Uutwandring. I ett nyligen anlåndt bref från Grimsby i England förmåles att dit anländt ett fartog med 1200 utflyttare (emigranter) från Swerge och Norge. De woro Mormoner och på färd tid Mormonernas förlofwade land i Amerika. Sällskapet hade lidit jämmertigt under resan emedan uttymme saknats, anordningarne warit klena ech solket inpackadt fom fänad, män od qwinnor huller om buller. Mocket missnöje rådde redan, och flera mille enträget wända bem igen, men — omöjligt! — ty söreståndaren eder wärjwaren hade allas penningar om hand, och på alla uppfordringar till ärlighet swarade denne endast med ett hånjullt — grin. Gn swenst mansperson lockades dock rymma sjrån tvtet och måste allifå afstå hela den summa han erhållit för fin försålda egendom i Swerge samt alla fläder och förnödenheter; sedan nödgades han tigga i hopp om bjelp att komma hem. Som brefskrijwaren, v. Consul på stället, är från Gotland efterforskade han om tilläfwentyrs någon gotlänning war med ech träffade då med förwåning 24 personer från Wamlingbo socken eller deromtring. Det war swårt att i dessa bedröfliga fosionomtser och ruskiga resenärer igenkänna eljest snogga och frontliga gotlänningar. Åiwen de syntes mer än måtta på färden, och den ibland dem fom vågade eder wille tala upprittigt, förftarade sig gerna milja återwända. Mormonerna hade förut warit baptister oh derförut läsare. Man finner således att sjukdomen år först läsarefeder, derefter baptistyrsel och slutligen mormon-ellet annan galenskop. Omwändelsen, fom egentligen är en kringwändelse, är då först fullständig sedan, tack mare allt pjunt och andeligt qwacksalsweri, syndomenntskan blifwit en belig mormon som uppenbart hyllar köttets ewangelinm. Jurikes.