Gotlands tidning – 23 juni 1864, sida 2

Atrikes. Berlin d. 13 Juni. Hr von Bismarck hade i går en konferens på flera timmar med furst Gortschakoff, hvarefter på middagen hölls ett längre ministerråd. På aftonen hade konungen med desse herrar långvariga samtal. I dag är ministerkonselj. Konungen afreser om Lördag till Carlsbad. Hr von Bismarck följer efter senare. Prins Fredrik Carl vänder i morgon tillbaka till högqvarteret. aNorddeutsche Allg. Zeitunga yttrar: Preussen gör betydliga skeppsuppköp i Amerika. Paris d. 14 Juni. Engelska kanalslottan har afgått till Spithead och håller sig beredd att, om så ersordras, afgå till Östersjön. London d. 14 Juni. akeuters Officeg berättar: Nästa konserens-sammanträde eger rum först om Onsdag. — aTimesde säger, att Ennland önskar att slesvigska delningsliniens bestämmande anförtros åt en skiljedomare. Lord Palmerston yttrade i underhuset. att konferensen söker åstadkomma en ytterligare förlängning af vapenhvilan. Paris d. 14 Juni. Lord Palmerston lär hafva inlemnat sin afskedsansökan, men på sina embetsbröders begäran återtagit den till den 26 i denna månad. London d. 13 Juni. åkReuters Ossicea innehåller: Morgondagens konferenssammanträde är åter uppskjutet till om Lördag. Den engelska torypressen begagnar den danska frågan till anfall mot det engelska kabinettet. afkegeringen hara — säger åstandarda — agenom konferensen beredt oss en oändligt mera vanärande ställning än den var, i hvilken vi för tre månader sedan befunno oss. Förr underlato vi blott att förverkliga våra hotelser mot missdådarne; nu göra vi oss till medbrottslingar i dådet. Man kunde väl tro att de skyldige upder sådana omständigheter åtminstone skulle hafva nog förstånd att vara höfliga. I dess ställe göra de oppositionen den hånfulla förebråelsen, att den ej förmått tvinga regeringen till en redlig politik; ja, de förklara att de följt sin nuvarande politik af eftergift för folkets önskningar. Af oppositionen fordra de nu, att den skall säga bvad som bör göras. I detta ögonblick kan hvarken hr Disraeli eller någon annan säga hvad som egentligen borde ske. Ingen vet till bvilken grad vi äro bundna eller hvilken hederlig väg kan stå oss öppen. Men så mycket är klart, äfven för det klenaste förstånd, att lord Palmerston och lord Russel följt en alldeles falsk och skamlig politik. Vi kunna ej ignorera det bittra förakt, hvarmed stormakterna, efter att bafva läst lord Palmerstons löften och lord Russells hotelser, nu se att England icke haft mod att bålla ord och våga sig i fejd med Preussen och Österrike, hvari det hade haft Sverige, Italien och Danmark till bundssörvandter. AAAeitii ———————LEL