Gotlands tidning – 4 maj 1864, sida 2

utrikes. London den 26 April. Samtlige konferensmedlemmarne sammanträdde i går; lord Russel fungerade såsom ordförande, William Stuart såsom konferensens sekreterare. Frågan om vapenstilleståndet blef icke afgjord. Sessioner skola hållas två gånger i veckan. Paris d. 26 April. Kejsaren af Mexico har ankommit till Gibraltar och reste i dag vidare. Från Toulon äro 3 linieskepp och 1 korvett afsända till Tunis, hvarest upproret fortfar och Beyens regering, enligt ett rykte, är störtad. Bukharest d. 24 April. Ninisteren begärde 8 milioner af kammaren till upprättande af ett läger vid Sereth till skydd mot yttre fiender. Berlin d. 25 April. I-Staatsanzeigera läses: Krigsångfartyget Grilles skjöt i går vid Riägen skruffregatten yTordenskjolde i brand, hvilken dock snart släcktes. Wien d. 26 April. I Abendposta läses: På Londonerkonferensen föreslogs i går inställande tillsvidare af fiendtligheterna till lands och sjös, ända till afslutande af ett vapenstillestånd, dock med bibehållande af den bestående blokaden. Fullmäktige lofvade inhemtade instruktioner. Abendposte väntar afslag till följd af sistnämnda inskränkning. Paris d. 27 April. Moniteurena yttrar: Den till Tunis afsända engelska flotiljen har befallning att sätta sig i förbindelse med den fransyska. Newyork d. 16 April. De konfedererade hafva tagit Fort Pildow vid Missippi-floden och dödad 400 unionister. Washingtons representantkammare har gifvit Long, som förordat erkännandet af södern, ett tadelvotum. Den engelska pressen ställer sig, till tyskarnes stora sörargelse, allt bestämdare på Danmarks sida. Morning Posta säger i anledning af Dybböls fall, att öfverallt utom Tyskland skall man mottaga denna underrättelse med djupaste beklagande. NMorning leralda utropar: Det syndfulla dådet har blifvit ett triumferande faktum. Danskarne hafva höljt sig med ovansklig ära, preussarne med outsäglig blygd och nesaa. — Timese yttrar: Vi vilja här ej inlåta oss på den långa historien om Slesvig-Holsteins besvär. Dock hafva hertigdömenas inbyggare allt ifrån stridens början och intill det närvarande ögonblicket aldrig varit i stånd att gifva bevis för en enda handling af verkligt förtryck från den danska regeringens sida. Allt går fastmer ut på den anklagelsen, att regeringen i Köpenhamn bemödat sig att oförstöraa de 80, 000 slesvigares onationalitete, hvilka bebo den tvistiga landsstrackan mellan de rent tyska och de nästan rent danska delarne af hertigdömet, samt att hon genom polisoch andra tjenstemän försökt ppåtvinga hertigdömenas inbyggare det danska språketa. Alla verkliga olägenheter, som ligga till grund för dessa klagomål, kun