Gotlands tidning – 28 april 1864, sida 2

Danske Studenten Jens Paludan-Mäller. Bland rekryter, som sistlidne sommor lågo i läger utanför Köpenhamn, fanns en theologiz-fandidat, hwilken mar lika allmänt betant bland Studenterna, fom hans familje-namn är tändt t Danmark, Det war Jens Paludan-Miäder. Han bade dittills icke mycket lefwat med i werlden, utan spsselsatt fig mest med fina sludier, oh när man såg honom, krokryggig och nåtsynt, antingen på gatan eller i studärkammaren, kunde man ej tro, att han dugde til soldat. Samma åsigt hoste åfwen den korporal, till hwars afdelning han hörde, och då den unge rekryten wisade stor obekantskap med lifwets manliga förbållanden, war korpotalen i begrepp att anmäla honom til koassation på grund af brift på begrepp — då mår kandidat owäntadt trädde ur ledet, och bad om permission följanbe dagen, emedan han mar inbjuden utt biwista Reformatsonsfesten på Universitetet och att derwid emottaga def flera guldmedalj, fom blifwit honom tillerkänd för en theologisk pris-afhandling. Denna slående argumentation befriade honom från att bli kasserad. Han genomgick refrotffolan, blef derefter permitterad, oc) inkallades sedan jemte fina kamrater i början af December månad. Då han anfom til fin bataljon (wid det sedan få berömda Första Regementet), mile man återigen kossera h9onom, men han begärde få enträget att få stanna qwar der, att det tilläts honom, och ban gjorde sig snart bekant wid det kompani, der ban war anställd, för fin flora enthusiasm oh siränga pligtfänfla fom soldat. En dag, då hans bataljon låg i Sleswig, blef han jemte 69 andra utsånd på ffans-arbete. Kölden war strång och de öfrige återwånde til staden, klagande öfver, att de i dem stränga wintern ide tunde arbeta; men Paludan-Dider blef qwar oh upphörde ej att arbeta, förrån arbetstiden mar slut. De andra blefwo straffade med att alldtaförst uttommenderas på arbete, när några skulle ut; men den raffe ftudenten, såsom hans kamrater kallade honom, blef belönad med tillåtelsen, att ide oftare bliftoa utkommenderad. Sedermera utmärkte han sig i friden wid Bustrup, men än mera, under reträtten från Dannewirke, wid Owerdö. Efrer tapper ech thårdig flrid, föll han det, sårad af en kula si låret. Tiden medgaf icke att genast uppsamla de sårade, och man glömde bort honom, Men plötsligt reste Han fig upp och slörtade ånvo mot fienden. Flitigt anwände han fin bajonett, oh då den blef afbruten, började han fom en rasande art flå fring fig med gewärskolfwen, tills han slutligen, öfmermannad och utmattad, föll och dog en hjeltes död i striden för fäderneslandet. Det mar d. 6 Februari. Han war född d. 10 Mars 1836. — Han war ej ämnad til krigare med musköt oc kulor, — hans wapen war boken, men wåldet kom, och kriget fom, och känslan för det rätta, kärlerken til fosterjorden, fom glödde i hand barm, råtade ut den nedböjde theologen och gjorde hållningen mera manlig. (Efter ÅSwenska Ardetaren.) Säwäl danska Jllustreret Tidende fom Smwenffa Arbetaren bafwa meddelat band porträtt. — Wåra läsare här på Gotland torde det kanske intressera att weta, att denne både såsom sindent och soldat uts mätkte, owanlige och riktbegåfwade unge man, i fina tans far särdeles lifligt jästat fig wid den fordna danska pros