Gotlands tidning – 7 april 1864, sida 2

Danmark. Enligt Fedrelandet är det en löjtnant Ancher fom få tappert förswarar skansen N:o 2 mot batterierna wid Gammelholm och flera gånger förmått defa att tiga. Blockhuset har flera gånger kommit i brand, men den outtröttlige Ancher och hans folk ha släckt den. Flera gånger har ban skjutit fönder fiendens lavetter och då man med tillhjelp af kraner welat lyfta kanonerna på andra lavetter har Hau genast skjutit på fienden och ges nom ett par wål riktade skott jåg han huru stumpar af kranarne flögo högt i wådret och manskapet flydde åt alla sidor. Fedrelandet berättar, att general HegermannsLine dencrona med fin division gått öfwer till Morsö för att riktigt få wara i fred för fienden. Den 18 Mars på e. m. egde en twå timmars was penhwila rum i Dybböl, på det preussarne fule få hems ta fina fårade och döda från walplatsen. Senare på afs tonen utwerkade danska kaptenen Bille en twå timmars wapenhwila för att få reda på två sallne officerare fom saknades. De funnos i Dybböls kyrka, der de lågo breds wid 25 preussiska officerare. När fienden af fallne offis cetaare har 25 kan man lått föreställa sig hans förlust wid förpoststriden den 17. Kommunalstoreljen i Fredericia har bestutit att Bissens ÅLandosoldat ej skall nedtagas, utan danfta foldas tend hederostaty anförttos åt wåra tappra danska foldas ters jörswar Rikodagen afslutade d. 22 Mars sina förhandlingar med ett af konungen utfärdadt budskap, fom upplästes af invifesminiftern. Konungen yttrar deri bland annat: Sägen till edra medborgare, att wårt hjerta blöder wid tanken på allt, hwad måra trofafta undersåter få wäl på denna fom på andra stdan Kongeån måste utstå; men sägen dem derjemte, att wåra fiender blott föga känna den danske mannen, om de tro fig genom de bördor, som läggas på hans skuldror funna hos honom frames falla den önskningen, att ni skulle uppoffra fäderneålans dets heliga sak. — Ännu Rå mi ensamma. Wi weta icke huru länge Europa skall wara en lugn åskådare af det wåld, fom utöfwas mot of och wårt folk. Wi uppe repa wårt löfte till rikodagen: Wi äro williga att göra allt för att winna en fred, med bwilken fäderneslandet fan wara betjenadt; men det må wåra fiender weta, att fjerran är ännu den tid, då Wi eller Wårt folk funna twingas att underkasta fig en för Danmark förödmjus