litäriskt mästerstycke. Såsom sådant får det wäl då åts minstone icke uteslutande räknas öfwerbefälhafwaren till godo. Såsom förräderi behöfwer man ingalunda bes trakta det. Saken låter sig på annat sätt förklaras. Danskarne trodde utan twifwel de lika wål fom alla ans dra, att Tyskarne, just i wår tid, fom få mycket talat om noninterventionsprincipen, och fom tycktes ålägga äfs wen staterna och de civilicerade folken ett yttre decorum i förhållande till hwarandra, omöjligen skulle funna, til hån för allt hwad heder och rättwisa eller internationel rätt beter, utan krigsförklaring, utan krigsorsak, alldeles såsom tjufwar eller röfware, med fin oerhörda öjwermakt kasta fig öfwer det lila Danmark, plundra det på både Slesvig ech Jutland, och med wåld blanda fig i en oc Beroende stats inre angelägenheter. J hopp troligen, att sålunda afkyla den första tyska uppbrusningen och genom en manhaftig hållning winna tid, lät emellertid den dans ffa styrelsen hären intaga fin ställning wid det ännu på långt när ide färdiga Dannevirke, och lät derjemte upp gifwa härens styrka til 60 a 70 tusen man stället för måhända i sjeljwa werket föga öfwer 20.000. Med en så ringa styrka oh få i alla afseenden illa eller icke förs sedd med det nödwändigaste, kunde den utsträckta förfwarös linien under förswårade omständigheter icke en gång nöjaktigt bewakas, än mindre mot en sådan öfwermakt förswaras. Så snart de tyska härmassorna gjorde allwar af saken, fom den danska hären i fara att kringrännas och uppe lösas. Den måste då på hwad sätt som helst skaffas undan, sedan den wid Mysunde och Dverfö hade än en gång skurit en blodbestänkt och oförwissnelig lager. Tyskarne dere emot, likasom rädda för att deras menskliga fänfla af heder och rätt kunde wakna, hade brådt att medelst ffäns dandet af hjeltarnes mid Jdsted graf beteckna fin plats bland Curopas nationer och att af ett danskt konstwerk, med hwilket ett ädelt folfö fosterlandskänsla hade prydt Denna graf, slå skådepenningar öfwer fin prisade civilifas tion. Må man ide här inwända, att de tyfta folken eller regeringarne ide funna ställas til answar för någre uppwiglares terrorism. Genom att, såsom wälbekant är, öfwerse med och tillåta ja under många år bereda och fostra denna terrorism hafwa Tysklands både folk och regeringar gjort fig till medbrotteliga. Jnom Tyfts land skall tysk sofistik funna inbilla tysk ungdom och tyft enfald hwad den will; men utom Tyskland skall man om Tyskarnes idrotter i det nu pågående kriget lära ett mwämjeligt blad i härden, kring hwilket den skändade bjeltes grafwen och Jstedlejonet ända till historiens flut, och till ewinnerlig blygd för Toskland, och til warning för ans dra jolk, skola behålla fin plats i entouragen. Jntagandet af förswarsställningen mid Dannevirke, och bristen på alla anordningar för härens wård och unders båll, blir emellertid å dansk sida jåsom missräkn ing ett oförstånd, och såsom brist på omtanka ett fel. Man borde mähända genast hafwa intagit fin ställning wid Diibböl oh Fredericia. Den omständigheten, att det freds liga landet lades öppet och förswarslöst, skulle ide ha fwa bejdat Tyskarne, utan kommit deras låga afsigter wäl til pass, oh kastat en än sörhatligare dagar öfwer deras inryckande. För att wäcka andra folks intresse och winna deras deltagande, war det dock nödigt, menar man, att danskarne sökte förswara sig. Men då will det synas oss, i militärwäsendet föga inwigde, att en utanför nygnämns da befästade stållningar lepexerad slagtning, till hwilken man hade hunnit bebörigen förbereda fig, skulle hafiwa blifs wit mindre dyr, än det oförberedda återtåget, hwilket ju wållade alltför flora offer af både folk och materiel och förråder. För öfrigt wete wi, att äfwen inom Danmark fins nas partier. Der finnes mången, fom skattar fin dröm om helstaten högre än dansk nationalitet och fom föga bekpymrar fig om en sjeliständig nordisk politik, mången fom i tysk, få kallad junkerlig anda hatar Danmarks demofratiffa institutioner, mangen, fom tyder att Kris stian 9 gerna fan låta den danska konungakronan blifwa en tysk klenod, endast den stadnar qwar på hans eget hur wud. Danskarne hafwa baft otur i den wägen. Månge bland deras konungar hafwa till följe ar tpska giftermal ellet af andra skäl warit eftergifwande för tyska anspråk, omgifwit fig med tosk hojstat, och låtit i hertigdömena toskt inflytande oh tyske ämbetsmän arbeta på utträns gandet af dansk nationalitet, dansk nationalanda. Det war Fredrik 7, som inledde en dansk och nordisk politik gentemot Tyskland. Toskarne förlorade sitt öfwerflyglans de inflytande, den tyska aristokrati, hwilken Kristian 5 hade skapat och band efterträdare hållit uppe för att fås lunda krossa den gamla, äkta danska adeln, hwilken war fiendtlig mot enwäldet och hos dansk monark fordrade dansk nationalkänsla, förlorade sin uteslntande disposition af alla högre regerings och statsämbeten. Det är der ston klämmer. Det är, fom wi förut antydt, reaktionens ärenden de toska folken äfwen nu gå. Qvem Jupiter perdere vult, dementat. Den Jupiter wil förgöra, flår han med blindhet. Genom fin ministåres handlingssätt i dansktyska frås A. G T A VS Sn A2. STL