Norge. Från Christiania telegraferas d. 23 dis kl. 3,15 min. e. m.: Femtonwannasfomiten har enhälligt hemställt till stortbinget att bifasla propositionerna om armns ans wändande och penningeanslaget. J metiverna ypttras: Ehurn den stora pluraliteten af norska folket säkerligen icke önskar någon närmare politisk förbindelse mellan de förenade rikena och Danmark, skulle dock Danmarks uns dergång i bög grad wäcka det norska folkets deltagande, både derför att den skulle drabba ett närbeslägtadt och genom så många band med oss förenadt folk och derför att den norska stammens kraft skulle förswagas, om Dans mark skulle blifva undertrockt af de tyska makterna. Med förtröstan på Konangens wishet oh med tillit til den norska regeringen och till den man fom feder de föres nade rikenas yttre angelägenheter will fomiten icke föres flå att i storthingets beslut integes såsom uttrygligt wils for, att intervention i Danmark Mall ske under en bes tryagande allians. Deremot föreslås att en affkrift ar hemställandet öfwersändes till norska regeringen, för att derigenom antyda storthingets äsigter. Komitsn sluter fig till den mening, fom delas af de förenade rikenas res getingar. Defa ha icke wisat någon böjelse att kasta fig ensamma i striden. Ett krig utan allierade med de tyska makterna skulle medföra flora bördor och werfa förftös rande på industrien, och det wore mer än osäkert om dels tagande i kriget skulle bli någon werklig hjelp för Danmark. En minoritet af 7 röster önskade få uttaladt att nödwändig säkerhet ide kan winnas för de förenade ris fena, få wida ide England och Frankrike äro allierade. Om Tisdag företagas ärendet till afgörande i Stors tbinget oh om Thorsdag förmodas H. M. Konungen upplösa Storthinget.