Gotlands tidning – 24 mars 1864, sida 6

Hwarjehanda. — Swod år skillnaden mellan: Eröfra och röfwa och stjära? Röfwa och stjäla är eröfra i smått. Cröfra är röfwa och stjäla i stort. — Galenskap såsom följd af religtöst grubbel. Från Sorö skrifwes den 12 Jan. i stadens tidning: En förfärlig olycka har nyligen träffat en familj i Kiskeelinterup, i det att hustrun fom är 49 år och en fon af 26 samt en dotter af 22 års ålder hafwa förlorat fötståndet til söljd af religtösa grubblerier. Familjen, i hwilken städse rådt ett godt inbördes förhållande. hade genom flit arbetat sig upp och från att ega ett hus köpte sig ett stycke land, samt mar nu ti för ett bondfolk ganska wälmående omständigheter. För ungefär ett år sedan kom emellertid en kringresande läsarprest till huset och herbergerades en natt derstädes, och efter den tiden började hustrun läsa både i bibeln och i andra religtösa böcker, dock utan att wisa någon religiös öfwerspänning, hwilken först under sednare tiden hos henne fom till utbrott, efter det hon biwistat en utaf en kolpottör anställd bibelförklaring. Religtonsgrubbel sosselsatte henne nu beständigt, utan ott lemna henne ro hwarken natt eller dag, och snart hade hon äfwen bringat båda barnen i samma tillftånd. Att bedja och åkalla blef nu en daglig sosselsättning, och mannen, hwilken bittills ej hade deltagit i dessa öfningar, uppmanades nu att deltaga deri, hwartill han och slutligen lät öfwertala sig; men enär han ej nöfat tigt kunde återupprepa de låsta bönerna, kommo de andra snart på den tanken, att Han wat besatt af djefwulen, brotlfen bindrade ordet från att få insteg dos honom, oh ullföljd deraf förklarade hustrun att Hon ej mer hade någon jordisk man, och barnen att de ej hade någon jordisk fader, hwarefter familjiadern blef förjagad från hemmet. Då ban efter ett dygns förlopp äterkom, tog sonen wisnettigen emet honom med kärlet, omfamnade honom och tofmade fatt han för framtiden skulle få wistas i hemmet, men dock warade det ej långe förrän han ånvo blef bortdrifwen, och då han derefter återkom fattade sonen en fil, med bwilken han, i afsigt att, fåfom han fade, bortjaga djefwulen, bibringande fin far em stöt i ryggen, dot lyckligtwis utan att skada lungan eler några andra ömtåliga delar. Nu flydde fadern, och tillfogades under florten ännu flera flag, men lvckades slutligen finna ett tillflyttostålle, bwarigenom han undgick att blifwa mördad af sitt eget barne händer. Derpå återwände fonen till mor och soster oh alla tre glömde snart ät Böner och åkallan hela werlden. Genom de bungriga freaturen8 wrålande såwål fom af att bufet war alldeles tillåst, wäcktes omsider grannarnes uppmätksamhet; socknefogden tillkallades och bela saten förklarades, bwarpå anmälan gjordes bos Sorös myndigheter, fom strart anställde förhör och noggrant undersörkte förhållandet, hwarester modten och de båda barnen, dock först efter wåldsomt motsiånd, iasördes tt bärwarande sjukhus, derifrån det blifwit nödwåndiat att sedermera skicka dem til Wordringsborgs hospital. De wisa alla rtre på todligt fått att de blifwit fattade af förfärlig galenskad, fom ej lemnar dem någon to, och både moder och dotter blefwo, då de woro bårstädes, en gång anträffade alldeles natna, liggande på fnå med upphrädta händer och uppramsonde en hop reltgtösa men osammanbängande uttryck och orospråk, hwilket tydligt wisade icke allenast deras tillstånd utan äjwen upphojwet till deras galenskap. — — kn—n — — Wisbv. Tryckt hos Theodor Norrby, 1864.