ISFecto:revy. Nå wäl! Det fer ut fom jag åndå ej skulle hafwa få orätt bedömt ställningen, då jag framställde den förs modan, att swenska regeringen ide länge skulle funna dröja att taga parti för Danmark och aftivt uppträda emot def tyska (eller ryska 2) fender. Detta antagande bar wunnit stöd af senaste dagarnes ingångna underräts telser. Beklagligtwis har man erfarit, att lugnet i bufs wudsstaden warit stördt och man känner icke ännu här ans ledningen eller de närmare detaljerna; men att det hems lighetsfulla dunkel, hwari regeringen älskat att innesluta fina åsigter och planer, gifwit upprinnelsen till några demonstrationer, är ide omöjligt. Kanske man welat fälla till Grefwe Manderström samma fråga, fom jag yttrade i förra revyn: Har Swerges blanka fföld blirs wit wäl bewarad i hr Grefwens händer ? — Att det gifwes folk, fom i tid och otid förswarar den swenska res geringens hemlighetsmakeri med frasen: det går ide an, har jag nog erfarit; men fällan har man welat ingå i försök att lemna swar på den frågan, hwarföre det inte går an att meddela den swenska allmänheten akistycken, fom dock inom fort bana fig måg till den utländska pressen. Skulle det ej tilläfwentyrs wara regeringen wår: digare, att onödd låta folket weta hwad hon tänker och gör, än att, fom nnderstundom sker, låta Posttidningen efter ett utländskt blad återgifwa en not, fom swenska kabinettet då eller då fFal hafwa afsändt till K. M:is minister i den eller den hufwudstaden? Skulle det ej gå an för en gång, att låta det swenska (det friaste) folket först få höra, hwad Swerges regering föreha swer i den politista fråga, som nu mest af alla intresserar oss; skulle det ej gå an, att Swerges folk hade fin regerings öppenhet, i stället för de utländska kabinettens indiscretion, att tacka för upplysning om hennes åtgöranden i angelägenheter, som på det närmaste röra Swerge; — eller maste det werkligen wara twertom, för att gå an?? — Emels lertid afwaktas med otålighet de närmare underrätteljers na angående gatunppträdena i hufwudstaden, hwarom tes legrafen haft att jörkunna åtskilligt. DanfesTyffa frågan har nu mwurit ut til, hwad man wåntat och mer än en gång bebådat, nemligen fullfoms ligteuropeiska proportioner. Striden gäller nu en mwerks lig folfrättsfråga, nationaliteten. Alla de inom war werldodel mera framstående förwecklingarne intaga nu samma jemlika roll: nationaliteternas d. w. s. Polens, Ungerns, Jtaliens och Danmarko. Dermed är och Cus ropa färdigt till ett stort allmänt krig. Finnes något enda europeiskt rike, fom ide i mer eller mindre män är eller mäste blifwa indraget i denna hwirfwel? — nej, det återstår nu intet mera än att någon af de westra stormakterna gifwer — krigosignalen. Boliwar.