Gotlands tidning – 3 mars 1864, sida 3

mark trolös och skammelig. men det engelske Folk er uskyoldigt hert. saa tillade vi os at svare, at dette er usandt Der et intet Land 1 Verden, bvor Wolfet mere er anfoarriat tor fin Regeringd Beskaffenhed og Opsörsel. end England Desom den offentlige Stemme i Englond fordömte Grev Russelle oc Biecount Palmerftons Politik ligeovertor Danmark fom elg, jommerlig og et stort Land uvedig, saa vilde dife Herrer ikte mange Dage lRngete have Se it Cngtands MRegertug Met, med al mulig Annerkjendelse og Tarnemmelighed mod enfelte Medlemmer of Parlamentet, s er. Grev Grev og Hr FJeggerald. der have dömt deres Regerings Politit neten ligeaa baardi, fom vt dömme den her, tm al Paaskjönnelse ar de enfette Udtalelser i Pressen, der ere temkomne i famme Retninag, saa er Sondheden den, at det engelske Folt er tutdfomment linegoldigt tor, enten Danmort eller Tyodskland bat Ret. tuldpendig sotelselöst tor det eldstesaf fine Moderlandeg SlBue, og fun ter en enefte Jntresse ved Krigen mellem oe oå Todffiond, nemlig att den snatest mulig maa orhöre at stade Englands Handel. Danmark er tor lille en Kunde. til at inttessere Engtunds Kiemmere og Fabittanter; det bar iffe, tom vi ber såa gerne bilde os ind. nogen stor Betydning tor Guropos Vigeveejt, om Danmart bestager eller dant til Geunde; og det engeiffe Folk er altjot biaseret matertelt. til at betymre fig enten om det nationale Sågiskab, som ftorbinder det med os, eller om et belt og enigt Morden, ider kunde fage en por Betvdoningi Fremtidends Historte. Fred for er hver Pris, Fred tor de kjere Penges Skyld — det er inutttdags detei sin egen tanke son solte Englands stolte Löfen. Men vt, der faae poa Nppe til at biwe Blodoffre for idenne Fredolidenstad. der lader fig om sotte I Sterling, vi mase vel havs Ret til nu at mindes Maabet frå vor Barndom og Ungdom: trolöte Albiou, ÅoFtderske England; vi mage vel have Vov til at sige Ht Augustus Paget. ot ban ber vprefenter den ar de venskavetine Mogter, fom Danmarf skolder mindst Tillid og mendst Agtelse; vi maae roel bode Vv til at opjotore vote Meddorgete til at sye Stjorstet til voce sontede Soldater ar de engelske Flag, de anskaffede fig tt Wierandras Brollup. tbi de kunne fun banpryde danske Hufe; vi manage vel have Tov til indtil videre at nece Itgefaa venlige Fölelser mod den Her altid var rede tilat bagbinde oGe til Stagining, fom mod den, der svinger Ören. Ar hwad de sednaste underättelserna gifwa wid Hans den, sones det fem polititen i wåra dagar ej hyllar nås gon annan rätt än den starkares och att inga äldre förs bindeljer eller träffade traktater anssco heliga. Nå wäl! Denna inom de högre regionerna hyllade näfrätt skall kanske inom fort komma folken tillgodo; och om ide förr sa olit det wäl, når inom de lägre regionerna tillftåndet befinnes outhärdligt och revolutionen framkallas. Såsom nu sörhallandet mom Europa gestaltar fig, synes denna allmanna revolution ide funna wara längt borta, och naturltmast är tet, att jolken sjeliwa taga hand om fina ongelågenbeter, da regenterna med fina fala ministrar fys nas hafwa icke nagot annat ändamäl, än att utpressa sista stillngen ur folketo fickot för tillfredeställandet af deras egna drnastista iatressen, och för dessa intressens bemwas rande sälja folkens heder och ära at den mestbjudande. Sadan är också nu ställmmgen för det närwarande i Europa; — men, we öfwer alla förrädare, då folkens ögon bluwa öppnade! Osterrikare och Danskar gifwa hwarandra ömfefidis ga leferd rör tapperhet och mod; men få består också österritista armeen i Danmark af utvalda trupper, för det mesta Polackar, Ungrare, Italienare, Kroater och Torolare, men mycket alitet Tostar, och såsom ett wackert erkännande och bewis på akining för det tappra danska Ffa tegementeto förhallande wid Owersö och Bil: stew, ter det genom sitt ihärdiga motftånd räddade en nor del af danska ettertrupperna och tryggade den öfriga armeend rettått till Als, anföres, att då danska fångar: ne tagade förbi österrikiska armeens linie, gjordes honnör medelst stoldradt gewär. Att Osterrikarne mistat myckel solk och dertibland många officerare fan man för örrigt finna af en nous från Wien, hwari berättas, att, med anledning af de swara förluster, fom österrikiska armen fidu i Sleswig, en till d. I Februari utsatt horbal blire wit instäld.. J Wien bar man förundrat sig deröfwer att ingenting förspörjes om preussarnes bedrifter i Sloawig; och wänta tar man wäl innan Wrangel med sina tennsoldater waga fig tl en ärlig dust med jenserna; ban tockes finna det beqwämare, att blott öfwerrumpla och kortjöra enskilde danska patrioter, fom äro för tyskarne missbagliga, sedan Osterrikarne gått såsom förtrupper mot Danskarne. Boliwar. AA h —— n — För nedanstaende är plats begärd: JF anledning af en t tion. Fåäderneslandet N:o 12 in