Gotlands tidning – 25 februari 1864, sida 2

IVefo:revy. Når man i defa dagar träffas, få talar man iwids ferligen och efter gammal wana först om wäderleken, derwid wårt klena slädjöre tyckes mara ett intressant äms ne; derefter, om man är affärsman, ottras ett och annat om dåliga tider, om de ojörståndiga bankdirektörerna, fom icke kunna begripa, att allmänheten behöfwer mycket pengar och mera pengar; men derefter kommet man bes stämdt in på politiken. Hela werlden politiserar, hera rar och damer, unga och gamla, lektorer och adjunkter, majorer och löjtnantet, consuler, wanliga pattoner och bokhållare, torgmadamer ech syjungfrur, alla, alla politisera. Tidningarne slnkas med begärlighet och man längtar strart efter mera. Man resonnerar, kifwas och Ddidpus terar, och hwar och en blic wanligen mid fin en gång fattade åsigt. Telegrammer uppspikas på mwäggarne af wälwilja för allmänhetens nygirighet, och man är högst indignerad den dag, då ide något telegram ankommit. Reträtten från Dannewirke har ifynnerhet warit fös remål för mycket lifliga diskurser, och om man icke welat tro på förräderi, få har man destomera framhällit feghet såsom orsak. Jag hörde en person, wid läsningen af telegrammet om Dannewirkes uppgifwande, med mycken suffisance yttra: Ja hwad annat kunde man wänta, då Generalen beter Med oh hand Stabschef Köpman; men sedan det nu mwifat fig att återtåget utfördes med mycken skicklighet och lycka, och med så liten förlust fom under sädane omständigheter kunde wäntas samt att wetkligt mannamod och stor tapperhet ådagalades af den lilla taska eftertrupp, fom betäckte armeens reträtt, Dero wid de påträngande tyffarne förlorade mycket folk, så djetfwes man icke mer komma fram med ordet feghet ; —