Gotlands tidning – 18 februari 1864, sida 3

Boliwar. Uti en wälkänd författares Handbok i pedagogisk Gymnastik läses bland annat följande, fom torde förs tjena uppmärksamhet: Gymnastik för flickor. Man kan anse såsom ett factum att qwinnokönets behandling oh den grad af hyllning ett felt detsamma egnar, flår i det närmaste sammanhang med detta folks upplysning och bildning. Biskop Agardh. Om äfwen qwinnan af naturen ej är ämnad till manlig ktaft och uthållighet, få fan hennes wackra Eroppås byggnad dot ej wara bestämd till att endast sysselsätta sig med granna småsaker, utan äfwen hon måste sträfwa att uppnå herrawälde öfwer fin kropp. Antages gyms nastik wara nyttig för gossar, få torde man funna föga att den är nådig för flickor, emedan gossar åtminstone någon tid på dagen under språng och lek få tillfälle att andas i fria luften, men flickor, till följe af falska åfigs ter, om det passande, helt och hållet utestångas härifrån och nära nog uppwäxa endast i kammarluft. Man hör ofta mödrar utfara i bäftiga ord emot fina döttrar derföre att de ej gå raka i ryggen, menande att detta kommer fig endast af sjelfswåld; men de befinna ide, att det trägna stillasittandet i lutande ställning just gjort omöjligt för barnet att efterkomma den wälmenta befallningen; ty de mujtler, hwilka skola upprätthålla rvagen, äro genom bristande öfning så förslappade, att de icke mera kunna hindra kroppen att sammanfalla. År barnet friskt få går det nog rakt i ryggen utan modrens tillsägelse, men i motsatt fall är en sådan uppmaning lika orimlig som att befalla en halt att gå ordentligt eller en ned att icke luta ät endera sidan. Wi wilja ej framhålla den sorgliga skildring, för hwilken qwinnans fysiska uppfostran, fom den nu bedrifs wes, lemnar ett få rikt ämne; men wåga tro, att det anförda må wara nog att infe behofwet af en motftåndss fraft till det onda, fom för närwarande menligt inwer: far på qwinnans kroppsliga utbildning, och en sådan kraft eger gvmnaftifen, hwarföre wi wåga påyrka dens sammas tillämpning äfwen wid uppfostringsanstalter för flickor. J århundraden har man påyrkat införandet af Eroppås öfningar jemte ungdomens andliga underwisning, i aft och mening att härda och stärka menniskoslägtet, men med ungromen har man i detta fom i många andra fall förs fått blott gossar, liksom ej flickor funnes till, och sålänge en sådan glömska råder hos ett folf, skall def sträfwan att medelst goymnastik widmakthålla oh utbilda helsa och kraft wara förgäfwes. Om deremot gymnastiken göres gällande äfwen wid flickors uppfostran, först då fan den blifs wa af waraktig nytta, ty endast under detta wilkor kan den iförlifwas med folket. Om således gymnastik skall bli af sannt wärde för ett jolk, må man icke glömma att meddela den äfwen åt uppwexande qwinnor, dels för deras egen helsas skull, och dels för att bibringa dem bättre insigter att fom mödrar fysiskt wårda fina barn. Många mödrar hysa den förestallning att gymnastiken är lifsfarlig för deras barn; deras farhåga skulle bortdunsta, om de sjeliwa i sin ungdom blifwit bekanta med dess natur. Qwinnorna ideltogo i Grekernas gymnastik, hwilket måhända war en wigtig orsak till densammas långwariga olomstring hos dem, och den föll först när den urartade till öfningar, hwilka ej kunde tillhöra uppfostran, utan endast affåg atlethers och konstmakares bildande; man fan således räkna gymnastikens fall från den tid, då den lems nade ur sigte öfningar, i hwilka äfven qwinnor funna deltaga. O ——