Gotlands tidning – 21 januari 1864, sida 3

dot fråga i få måtto uppstått, att ryske befälhafwaren wägrat återlemna de penningar han utur landtränteriet annammat, äfwensom han nekat sig willja ersätta den spannmål han utaf disponerade fronosmagafiner i och för ryska trupparnes underhåll, låtit dels utdela, dels och till allmogen utlåna m. m. J ansende hwartill oc Eders Kongl. Maj:is truppar under baron Fleectwoods befäl genast i går aftågade till Slite. Detta allt får jag fom hastigast wid detta tillfälle underdånigst anmäla och för öfrigt lärer amiralen bas ron Cederström, ej underlåta att om förloppet häraf närs mare underrättelse i underdånighet meddela. Wioby den 18 Maj 1808. Eric af KXlint. J. F. Sturtzenbecker. Den 11 Maj afseglade jag med de på eskadern ems barkerade landstigningstrupper från Carlskrona. Den 12 beordrades majoren och riddaren Jon Petterson, med fregatten. Bellona, att uppsöka skeppen Tapperheten och Manligheten för att meddela dem underrättelse om eftas derns annalkande, jemte befallning att blockera Slite hamn få nära, att de der liggande ryska traneportfartyg ej måtte få tillfälle att undankomma. Fregatten skulle under ålserwägen söka att under Gotlands kuster skaffa lotiar, och underrättelser. Winden varierade Ostlig å OMD. till SO., still och wackert wäderlek. Den 14 tidigt om morgonen återkom fregatten Dels lona, hwars chef få wäl wid detta, fom alla andra tila fällen har med distinktion uppfyllt fina kommissioner. Af de meförde fiskare inhemtade jag, att hufwudstyrkan af ryska truprarne, som uppgass til 2,500 man, wore förlagd i och omkring Wisby, samt ungefär 150 man i Elite bamn, hwarest på förra fästningen Carlswärd fas noner skola blifwit plasserade. Jag beslöt då att i Sands wifen debarkera trupperna och ankrade med eskadern derstädes kl. 2 eftermiddagen d. 14 dennes. Under kapten Nordens skölds öfwerinseende woro trupperne debarkerade kl. 8 samma afton; artilleriet war i land, färdigt till ajmarsch fl. 2 om natten. Den skyndsamhet hwarmed denna debarkering blifwit werkställd, wärdes Eders Maj:t allernådigst ante fom ett talande bewis för den drift och nit, hwarmed så wäl chefer fom officerare på Eders M:ts skepp och fartyg bes möra fig att uppfylla åliggande pligter. Eders Maj:ts trupper wisade en den mest tillfredoställande glädje åt hoppet att jnart få träffa och flå fienden. Till landets imvånare lät jag utfärda aflerunderdås nigst bilagde proklamation N:o 1; och för att med allras möjligaste skyndsamhet winna ändamålet för expeditionen att jördriiwa sienden, och att snart till den bestämmelse behejwet för Eders Maj:ts höga tjenst och Eders M:ts widare aflernådigste förordnande fan föranleda, blifwa i stånd att til Carlokrona återföra trupparne, fom, enligt de order Bwerfteslöjtnanten och riddaren friherre Fleets wod från en af rikets herrar, fältmarskalken m. m. herr friherte Tel erhållit, böra med eskadern ditföras, afsände jag major von Yhlen som parlamentär till fiendtliga generalen, med anbud af kapitulation. Trupparne woro emellertid under marsch på wägen åt Wisby. (Forts.)