Gotlands tidning – 17 december 1863, sida 5

af fora boningshus. Af dessa begagnad blott en ringa del dagligen, då deremot gårdar och wattningsställen ofta begagnad. Defa allmänna platser böra nu genom pås läggande af halmn hållas torra. Wattnet från angränfans de tak bör genom rennor och diken bortjöras; och dessa platser böra genom staket eller på annat sätt afstängas från wägar m. m., få att kreaturen, då de släppas ut, endast funna uppehålla fig på den halmströdda gården. Att, fårom nu oftast sker, tillåta kreaturen obehindradt ströfwa omkring på närgränsande allmänna wägar, är i alla afseende oklokt oh skadligt. J allmänhet torde funna antagas, att kreaturen dags ligen åro utsläpta till wattning under en till twå tims mar. Under denna tid är spillningen af dem förlorad. Det will dot säga detsamma fom Jr till på af årets göds seltilgång. Denna spilles wanligen på wägarne, fom ofta begagnas till wat:ningställen, och göras på sådant sätt dåliga och ohållbara. En dubbel förlust uppstår häris genom för så wäl kreatursegaren som för wäghållaren, fom på ett obilligt sätt får fin wäg förderfwad, ty hang stoldigbet är wäl att hålla landswäg, men icke wattninggs ställe åt en annans kreatur. Den jordbrukare som ännu ite har ordnat klatrins svillningens tillwaratagande, må ide uppskjuta dermed. Winsten deraf är för for i förhållande till kostnaden för att tillåta uppskos. Ett allmänt tillvaratagande af fas trinspillningen i hela landet är ett enkelt och ganska får kert sätt att betrygga jordbrukets framtid, isyn nerhet wid mindre jordbruk, der största delen af gårdens afkastning åtgår till underhåll af def brukare. Största oh egente ligaste kostnaden består uti anskaffandet af den behöfliga kalken; då likwäl sådan wanligen finnes till jemförelsewis billigt pris och är af sior nytta för att ide säga nöd: wändig för att bibehålla jordens bördighet, bör jordErufas ren icke twaka att göra denna uppoffring. Om han likwäl roggar tillbaka för denna uppoffring må han likwäl icke asstå från tillwaratagandet af latrinspillningen. Detta låter sig göra äfwen utan kalk, ehuru icke så wäl; man må då anwända torkad jord, aska eller hwad man kan erhälla, hwarmed dagligen spillningen betäckes och upps fångas. Det hela jemnas dagligen och omröres sedan det blifvit fördt till den hög, hwaruti samlingen sker oh iom bör wara under tak. Högen wändes ofta och alla kocklar sönderhackas, få att massan blir wäl sönderdelad. Utan kalk kan denna dock aldrig bli så snygg och luftrik som med kalk, hwilken, om möjligt, bör anskaffas. Alla affall från hushållet böra äfwen omsorgsfullt tillvaratas gas och förenad med ofwannämnda samling, om de icke kunna awändas till swinens underhåll. För alla sålunda hopsamlate ämnens förwandling till en för wexternas underhällatjenlig massa är kalken af största nytta. Ett omjorgafullt samlande af allt affall är ett nödwändigt wilkor för jordbrukets bestånd och förkofran och ersätter för hela landet guano m. m. för många millioner rifås dalero wärde. Jordbrukaren måste med stora kostnader och uppoffringar återköpa hwad han så tanklöst låter gå förloradt till stor förlust för fig sjelf och det land, hwars skötsel han af jörsynen fått fig anförtrodd. Wi kunna icke afsluta årets minneslistor utan att uttrocka wår innerliga önskan, att öfwertygelsen om fans ningen af ojswanståcnde måtte blifwa allmän, få att fwars je jordörukare i wårt land slutar detta år med en fast och allwarlig föresats att under kommande år godtgöra hwad fom häruti under föregående år blifwit förfums madt, och wi äro öfwertygade om att en för hela fans det mer wälsignelsebringande nyårsönskan aldrig blifvit framförd.