Gotlands tidning – 19 november 1863, sida 2

J. Ruuth. L. J. Gardell. underrättelser om Öfwerste O. Malmborg. (Feris.) Innan wi fortsätta mår berättelse, anse wi of böra rätta en upratit. fom t förra tidnings-N:o influtit t inledningen tt wår artifel, nemligen att Friberre E. v Vegesack skulle mid bärwarande milssärskola undergått fin offtcere-examen: detta är icke fallet. Almen önskå mi deriktiga uppgiften om Migiliopiflodeng bredd mid Wicksburg; denna bredd sones, enligt ett hitsändt karteutkast, wara endast inemot 2000 alnar. Wår Correspondent från det tappra 55 te säger widare: Frågan är nu hwilkendera af de båda armceerne drifwes bhårtrrån först: den ena af hunger, eller den andra af öfwerswämning, — man fruktar det sednare. Döde ligheten är dertul ganska betänklig i wår armee, och då man ingenstädes kan gräfwa en spade djupt, utan att rummet genast folles med watten, har man nödga te bes gagna wallsluttningarne (inwid flodspranden) till läger åt de döda; förliden Söndags afton twang det ständigt stigande wattnet äfwen dem af of, fom ännu äro bland de lefwandes antal, att också dirflytta med tross och allt. Genom att inskåra terassjormiga afsatser i wallen hafwa wi, atminstone för tillsälet, erhållit torr grund för wåra tält. Emedlertid fördes un här det mest werkjamma lif och på ömse sidor af Missisippi funderar man ut mångfals diga tillställningar för att rätt efter tryckligt funna skada hwarandra. Det war för Unionisterna af bögsta wigt att äga Wickoburg, eller — hwad fom wäl är detsamma — förs drifwa derifrån den nuvarande besättumgen; ty denna besättning, en kraftig, modig trupp, alltid färdig till strid, war försedd med ett godt Artilleri och omöjliggjorde i det nätmaste all förbindelse emellan flodend öfra och needs ra del, hwilka båda Unionens trupper innehade (med uns dantag af en sträcka nedanför Wickodburg). Men de fons federerade höllo i fig. Man försökte att tvärs öfwer näs fet grämwa en kanal, för att funna komma nedåt floden, utan att passera Wickoburg. Men en mörk natt fatte ett parti rebelter öwer floden, genomgräfde flodwallen, hwars igenom floden öfwerswämmade hela det långa näset, bwars på armcen war lägrad, och fanalsarbetet måste inställas. Man sände en ång:fanonbåt nedåt floden; ide endast för att få afgjordt huruwida armerade fartvg kunde, utan betydlig skada, passera fiendens batterier, utan änven — i fall passagen git lyckligt — för att funna komma åt att förhota fiendens transporter emellan Wickoburg och Port Hndson. Angbaten (Queen of the West) blef tagen af fienden. Nagra dagar sednare sändes ytterligare en panfars klädd kanonbat, Jnodiuana, för att underftödja den fötstnamnde. Om densamma säges: den pansarklädda tämpen rönte en alldeles owäntad motgång — blef få ogractöst mottagen af hennes majestät (Q. of the W.) för sin ridderliga ifwer att ila till hennes bistand, att han, som träffad aj ljungelden, liflös sönk till hennes fötter och snart till bottnen på Masssisippifloden. Andra erperimenter, mindre blodiga, tillhöra äfwen denna tidetymd. T. er. att hoptimra en flotta i form af den Önver wattnet synliga delen af en pansarbål, förse den med nagot, jom liknade hjulhus och resa en skorsten af toma tunnor. Den sändes on mörk åsknatt (d. 25 Mars) netåt flofen. Tidningarne hajwa redan berättat för cf burn den förmenta kanonbaten tilltvgades af Redellernas artillert, ispunerhet sedan den hart den olytan att fafts na på stranden. Man kan lätt jörestalla fia Unionifiera ned glädje öfwer det puts, de salunda lyckades spela fin fiende. För de konfederetade woro sådane puts särdeles kännbara, ty de hade ide öfwerflöd på ammunition och swart för att erhålla fådan då krist inställde fig. Några afinar efter denna tilldragelse skriiwes till of: t natt practiserad åter en ny men förbättrad uppe laga af det anförda yanfeerfpelet. YIVädret är om möjligt ännu mera fasanofullt än den förenämnde natten. Kas nonaden fortgåt nu som betast. Regementochejen, som är armec-corpsens förpostchef. är noss återkommen från ett beset till fältwakterna ech han star nu sitt tält i sin grå hatt och regnkappa lutad mot en inskuren afsatts i flodwallen, fom tjenar till bord och pulpet, sysselsatt med bressttuning — (furivsbåten går uppåt floden om några timmar). Den efter Otwerste M. befordrade, alldeles nobatade Örwerste-Löj:nanten, tagande fig en tår på tand, yttrar härwid: äOne must love his country d-d well, I sbould think, to write lecture in such a place, in such a weather and in such a night as this. Det improviferade bordet war emellertid en ganska nyttig möbel i tältet, ty när ägaren wille taga fig en lur, så sätter han fig helt simpelt upp på skriibordet. Tänk, få förträffligt, att slippa allt stök med bäddning; att sömnen icke destomindre snatt infann fig, fon man mål taiga för afngiordt