Gotlands tidning – 12 november 1863, sida 2

igenkännes af det råda utslag. hwilket är utbredt å större yta på kroppen. Sjuktomens orsaker äro bristande wattentillgång uns der den warma äretiden, de ojunda och tränga fmwinbus fen jamt den dåliga skötseln för hwilken jwinkreaturen äro utjatta. Sjukdomen är smittosam, hwarföre de jjnke böra afs söndras från de triska och infötas uti torra bommgohus. Döde djur böra på aflägina siällen netg åjwas och de hus, bwarun dessa befunnits, sorg-:älligt rengöras. Som rieservati anbefalles snrgaa och sunda swinhus, djureno standiga tillgang på rent watten samt syrlig föda. Bebandlimgen ar de ijufe djuren är följande: Wid sjurdomene början areclaming medelst öronens afskärning. Under semmaren, tjurens begjutning med kallt watten, men under sjukdemene uppträdande höst eller kallare åtstid bör ingnigunng ega rum med campyert pie ruus eler terpentin å rygaen och extremiteterna. Skulle affonngarna wara tröga eller urphörde, ingifwes olja i dos ar till I qwarter eller Engelskt jalt från 2 till 4 lod, allt efter djurens storlek Nio deremot afföringars na ofta pafommande och tunna, ingifwes linfröflem, tills fatt med endast jå mycket utirädd swafwelivra att dets samma smaker lindrigt jnrt. Ar oswannämnde slem bår gijwas djuren ett qwarter 2 a 3 dånger på dagen. Skalle, oaktadt dessa ågärder blumeit widtagna, ånyo fslera djur angipae af oswannämnte sjuktom, bör djurläs fare anlitad, då hwarje uppskof wid dennes tillkallande fon för landtmannen medföra tetvdligare förluster. Jemte det tassa upvlvoningar och underrätteljer til allmänhetend kännedom meddelas, anser sig Konungens Bemumingebafwande böra ermra och upmana få wäl wedertörande Kommunalnämnder, som enskilde freatursegas re att egna noggran upmårffambet å kreatureno beljos tillstand och i tid påkalla läkareviträde, få att upfoms mande smittosamma rkieatutesjukdomar må funna få fort som möjligt hbämmad.