Gotlands tidning – 15 oktober 1863, sida 2

Wecko:revy. Under Ludvig XII:s regering i Frankrike eristerade en lag att när en skarprättare affärdat ett wisst antal personer af adlig börd, erhöll ban sjelj adligt fföldemårs te. Denna lag jones mig i sjelfwa wecket wara något barbartisk, men då jag läste underrätteljen, att den flora mägtigste Kejjaren Alerander Il på fin höga namnsdag till belöning för Murawieffs tjenster prodt dennes bröst med insignierna af Ryflants jörnämsta Orden, S:t Ans dreas, kunde jag ej undertrycka ten neflerionen, att om det i Rossland stadgades en lag att hwarje ryss, fom ars lijwat ett wissst antal polska qvinnor, skulle erhålla of wannämnde utmärkelje, skulle det ej wäcka min förrvås ning; ty rossarne hafwarnu fått fulltaklart för fig, att salänge det finnes poljka qwinnor, fan Polen aldrig blimva lugnt. — För att, som det heter rå det officiella rvska spraket, paciicera Polen, är det derföre nödwäns digt att utrota qwinnorna eller också skicka dem till Et birien; i hwilket fall fom helst en uppgift wärdig Nyf: land och ståcende i full harmoni med hela def historia. Daftadt de milda hotelser, fom rtyska tidningar flumz gas mot hela Skandinavien, råder dot inom Swerge ett obeskrifligt lugn, fom sätter de geda toskarne iden största förwånmg. De funna ej fatta ett sädant lättsinne, att wi ej bäfwa för den flora toska armada, fom wisserligen ännu ej finnes till, men som på ett par tre weckor skall uppstiga ur hafwet, sköfla wara kuster, blockera wåra bhamnar och regera i Ostersjön från Tornceelfwen ända ner till Eidern, jå att ett jarant regemente ej existerat sedan högstsalig Gambrini dagar, Bankunin, den roske patrioten, har nu med fin fru afrest från Stockholm för att tillbringa wintern i IJtas lien. Under den tid af öfwer ett halit år fom den ryske landefloktingen wistate i buhvudftaden, har han blifwit fånd, aktad och wärderad sasom en snillrik, frihbetsäljfans de, redlig och human man, således en fullkomlig motsats till den bild, fom ryffetyfta legda pennor teckna honom. Deremot har til Steckholm ankommit en rysk uns derfäte af annat flag, en DOiwerstelöjtnant R—dt, en yts terst habil och anwändbar man för wissa ändamål, samt s. d. Adjutant hos Grejwe Berg. Jag är i tillfälle att för ec framställa ett exempel på arten af hans talenter: För ett antal är sedan trytted hos MNordfledt Söner ett nytt, hemligt fignalsiyftem för Kongl. Flottan. Wid den lilla uprlagans aflefwerering feladed ett eremplar. En sträng undersökning auställdes och en truyckaregosse ers tände slutligen att han, lockad ar en utlofwad hederlig wedergällning, i hemlighet aflemnat det saknade eremplas ret till Öiwerstelöjtnant MN. Till följe häraf begaf fig d. w. Kommendörkapiten K. till hr R., fom blef tvuns gen att återlemna boken. Försigligheten lärer lifwist fes dan föranledt signalsystemete förändrande. — Herr MN. är emellertid Riddare ar Swärdoorden, tack ware General af Nordins nitiska bemödanden! Uti Götebergs-Posten hafwa förekommit några tas langiulla skildringar af sramsstående rikddagosmän. och man will anu påstå att dessa skildringar äro skrifna med fruntimmetohand. Sannolikheten derför framträder i svnnerhet wid behandlingen af Borgareståndets talman, hr Schwan, mid dwilfen teckning utlemnats wiha frams stående egenskaper, som ett fruntimmer måste finna mins dre behagliga att behandla. Denna lucka i skildringen fan dock lått kompletteras af en anekdot. Då hr Schwan i femras bade inbjudit alla ståndets medlemmar på mids dag till sitt landiftälle på Djurgården, föreslogs hans skäl ar vice Talmannen hr Buren, hwilken lvckönskade wärs den att frisk och kiry efter winterns ansträngningar uns nat utflytta till fin villa, hwarwid orchestern uppstämde duetten ur Don Juan: Du bör ej fruktan bära, kom följ mig till mitt flott. Häraf uppstod allmän munter: her; men den magnefike wärden höll god min och förElas rade, att han wäl haft många prof på hr Murens goda hufvud, men nu fann han honom riktigt quit. — Relata refero. Boliwar. ——!7— H — A A—