Onsdagen den 23 September. Sedan protokollet för gårdagen blifwit justeradt, föredrogs: 1. Kommiterades afgifna yttrande angående den från chefen för Cwildepartementet inkomna skrifwelse i ändas mål att höra Landstingets åsigt, huruwida fördelar: ne. att med landswägslokomotiv befara lands: wägarne på Gotland, öfwerwäga olägenheterna; och hade Kommitterade kommit till det owäntade resultat wid frågans utredning, att olägenbeterna öfvertvägas de fördelarne, en åsigt, som mar alldeles i motjatts med Swrelsens för Wäg: och Watienbvggnader meddelade uns derdaniga tillftyrfande utlåtande i jaken; men Kommitterade hade eckja mast till sist anföra sasom stäl, att företaget ens ligt deras mening ite stulle bära fig, hwarom tock Kemm. ite egde befogenhet att fig yttra. Den lifliga distussienen som med anledning häraf uppkom, derwid å ena sidan den motsatta asigten förjäktaded med mycken talang och sasom det svntes of med öfwerwägande och klara stäl ar Consul Arweson, Kapiten berg ech s. Rikodagsman Ddm, — emot Kommitterades, Consulerne MR. och L. Cramer samt Landtibrukaren G. Kolmodin, framhallna ganska swaga — flötpunks ter, hwaribland den wigtigaste skulle wara landswägarnes så Gotland nuwarande beskaffenhet (olagliga 2) i affer ende på desammas bredd, — kunde likwäl icke åftadfoms na annan mening inom Tinget, utan beslöts mid ans siäld votering, med 8 nej emot 4 ja, att Landstingets utlatande stulle blifva, att olägenheterna af Tandsmägde lokomotiver wore öfwerwägande fördelarne, ett beslut hwaremot de trenne förstnämda landstingsmännen jemte Landtbrukaren Norky reserverade sig, — och skulle deras refervanon åtfölja det till Kongl. Maj:t insända ofmwane nämnda uillåtandet. 2. Kommitterades utlåtande angående K. M:ts Bes jallningehafwandes förslag att för länets södra del ans taga ytterligate en djurläkare och att dels till dennes aflöåning ansla 1.200 or årligen och dels 700 Ror till lönefvinad at den förut befintlige djurläkaren, fom af Kommitterade tillstyrktes; ech blef i enlighet dermed Landeungets beslut, att at K:o Befallningoshafwande öfs woerlemna, att bestämma hwarje distrikt, dock med bos platset i Wieby oc) i Hemse, och att uppgöra tara; bes slutet stulle gälla för fem är, och i afseende på medlens fördelning beslöls, ai staden skall bidraga med 200 Rdr och landet med 1.700 Nor årligen. 3. J anledamg af K. M:is infordrade utlåtande, huruwida den ar K. Mit, på hemställan ar Rikets Stäns der, gillade förändeing af 58 F i K. Förordningen om Kommunalstyrelse på landet, borde i afseende på grunms den för utgörande ar de afgifter, fom af Tands: Tinget beslutas, äfwen antagas, förklarade LCanddsTinget efter anstäld omröstning. med I röster emot 3, fom woro för bifall, att den nu bestämda grunden för landötingdsmeds lens utgörande wore att föredraga såsom mera förenlig med ränwija och billighet. Emot detta beslut referveras de fig Lektor Bergman, Consulerne Arweson och NR. Eras mer samt Kapiten Averg. 4. Angaende den utlottning af ledamöter, som enligt 16 8 af K. Förordningen om Landoting föreskrifwes, så besloto, att sådan utlottning skulle företagad först wid nästa LCandtd-Tmg. Häremot reserverade fig Lektor Berga man, hwilken ansåg., att, genom ett sådant beslut kunde inträffa att en del ledamöter skulle under trenne år kunna blifwa ledamöter i Landstinget och det således more i sirid med föriattningen, act icke lottning nn skedde. Efter att hafwa ordnat Landotingets enskildta efonos miska förhållande m. m. hwartill äfwen anwändes en del af eftetmiddagen, upplöstes denna dagens sammanträde. Thorsdagen den 24 September. På grund af 32 IF K. Förordn. om Tandåting måcs te Censul R. Cramer förslag om, att Landstinget skulle hos K. M:t i underdanighet anhålla om förklaring Of wer rätta todningen af 16 I i samma Förordning, enär det wille synas art Landstinget, Wall ar urtima Vandsds ting, icke sknle kunna blifva beflutfördr, då wid hwarje års utgång endast haljwa antalet ledamöter qwarstå; bwilket förslag gillades Härefter upplöste Hr Ordföranden Gotlands första Landeling och yttrade: att, ehuru detto årets möte wifera ligen icke kunde framwija några storartade beslut, få bas de Hr Ortdöranden med nöje iakttagit den wackra anda som lifwat samtlige landstingsmännen, och hoppades fördenskull, att denna nya institution skulle allt framgent lända till provinjens nytta och dertgenom befordra, jemte det allmännas gagn, äfwen den enskildes förkofran. J ett följande N:r skola mi återkomma till de bes slut 1863 äro Landoting fattat, samt närmare fe till, i ywilket affeende det kunnat werka till provinsens frams