Hwarjehanda. — Också en slags tröst. Gumman. Ja nu har wäl Socknen ställt om för mig, att min måg skall föda mig, faft ban är fattig och har fem imå barn. Det är wäl det; men hur skall jag komma ri jorden, när jag dör? . Ordf. Åh! förj ej derjför min Gumma. Swälta ihjäl, det fan man mål få; men ligga obegrafwen, det tillätes icke det. Gumman. Jz; men jag menar, hur jag skall fom ma med heders till jorden? Ordf. ÄAy ja nag skall du det. Låt din måg bjus da rätt många, få skola de nog fånda honom sa rikligt med mat och öl, så att de få fig ett godt graföl på din döda muli. Gumman. Nå! Gud signe bonom för ten trösten.