NI:II Matla. Enequåst i London. Vår utmärkta landsmaninna har under Juni och Juli månader upptradt på flera konserter och matiner i London. Det skail utan tvifvel intressera allmänbeten att erfara hvad intryck bennes talang der gjort. Den 16 Juni föredrog mamsell Enequist ett par folkvisor på den sjette stora matinn som gass af The Musical Union i St James Hall. Vid denna matine (egentligen för qvartettmusik; spelade hr Leopold Auer första violinen. Den 26 Juni biträdde mamsell Enequist vid en matin6. gifven af en utmärkt pianist ar Wilhelm Ganz xÅ eekley Dispatch yttrar om vår landsmaninna: det mest framstående i denna konsert var ml Enequists sång, hennes svenska folkvisor erinrade oss, både genom sin karakter och genom utförandet, om dem som hela London för 12 år sedan hörde med så stor förtjusning från Jenny Linds läppar. Vid den Ä— matinten af The Musical Union uppträdde mil Enequist ånyo. Dessa matiniter äro utesluslutande afsedda för instrumentalmusik, men det förmånliga intryck den svenska sångerskan gjort hade förmått direktionen att göra ett undantag för aen debutant af erkänd ta langan Den 8 Juli gafemII Enequist sjelf inför ett elegant auditorium en matin i Collards konsertlokal. med biträde af miss Eleonora Wilkinson, sångarne Reichardt och Allan Irving. pianisterna Wilbeim och Edvard Ganz samt flöjtisten de Vroyo. Inträdespriset var en half guine för första och 734 shillings för andra plats. Mamsell E utförde sjelf arian cAh sorse uio ur La Traviata; Sing, birdie. singoy. visa af Ganz; Gotlandsvisan och en polska från Dalarne; serenad (med piano och slojt) af Gounod. samt näktergalsarian ur les Noces des Jeanette af Victor Masse. Times säger vid detta tillfälle om m:II Enequist: oaHennes utförande af silt lands folksånger väckte stor och vålförtjent beundran. Det sätt, bvarpå bon gör det, är lika intagande genom det oaffekterade deri som genom den djupa musikaliska känslan. Gotlandsvisan och polskan från Dalarne höra till de mest hfvande och hänförande. MiaI E. visade sig så genomträngd af deras anda och sjöng dem så väl att den högligen belätna publiken icke upphörde med sina bifallsyttringar förrän hon sjöng ännu en solkvisa. Den unga sångerskans talang inskränker sig icke till folkvisan. Hon är sullkomligtmästare öfver både den franska och den italienska stilen, och ådagalade det såväl i cavatinan ur Traviata och serenaden som i Näktergalsarian af Mass. I det sista, särdeles briljanta numret ådagalade m II E. ett lika sullkomligt herravälde öfver svårigheterna, som hon i serenaden utmärkte sig för smak och uttrycko Afven The musical World och Observer prisa m:ll Enequists talang.