gen anledning att tro att chejerne för rörelsen skola åne dra politik. Annu mera, jag wet att de beslutit sig för att slass till sista man oc hysa ingen fruktan för mins tern och ide heller för de kejjerliga trupperna, hwilka tockao wara alldeles utmattade. Polackerne äro fortfarans de böjde för att hålla ut — till wåren i alla händelser. Pos lens wänner här säga, att fastän Frankrike ej will hafs wa något krig i år eller utan allierade, så skall frålnins gen dock till wären ha fått ett annat utjeende och de anse sig ba grundade skäl att tro, att med den frihet att handla, hwilken Frankrike i hr Dronin de Lhuys sista note förklarar fig skola åter upptaga i händelje roska fiwas ret icke blir tilltredoställande, menad att kejja ren stall staffa fia andra allierade och i gemenskap med dessa handla fås som hans åfigter od Frankrikes ära bjuda bonom. Allt hopp om bjelp från England och Osterrite är alldeles före vunnet, såwäl här som i Pelen, och det påstas till och med, att kejjaren ar Oslerrite i Gastem fullkomligt övers tvgat konungen af Pienssen derom, att han ej ämnade i förening med Frankrike inläta fig i krig för Poleno skull. England och Dsterrike, säger man, inbilla sig fortfarande att den meraliffa påtrockningen skall förmå czaren och bang kansler att omwända och bättra fig. Det iyckes fom tetta wore att hoppas utan hopp och någon fådan illus sion eristerar ide i Pario.