Gotlands tidning – 16 juli 1863, sida 2

A. L. Wedin, bwilka egde, att inom 2:ne månader, ins komma med förslag till de ändringar i nuwarande tara, fem kunde finnas exjorderliaa. — 4:o Fattades åtskilliga beslut i asseende på mottagandet af H. M. Drottningen wid dess ankomst hit d. 23 dennes. — 5:o Waldes Oimw.z Löjin. X4 Ridd. G. Meukow till Revisor för yttre hamns bvggnadens räkenskaper, i siället för Rektor C. Cramer iom afsagt fig denna befattning. — För öfrigt bordlades flera infomne skrifwelser och motioner; och skulle ju: stering af dagens protokoll ske nästkommande Tiodag fl. 5 e. m. — Ofwerste Lapinskiis expedition. (forti.) DÅ wi nu afsluta wår artikel om Laprinsks erpedition, som wi willigt medgifwa hafwa alltför länge upptagit wåra läsares uppmärkjamhet, wilja wi blott tillägga, att man fan fullgöra en dolik regerings befallning, fom Lands böfdingen på Gotland erhöll rörande Diwerste Lapinski, äfwen sålunda, att förargelse och missförstånd undwikes, om man än icke skulle besitta den ofta nödwändiga förs mågan att lära mellan raderna. Att Lapinski icke är diplomat, wisar hans wid afresan från Klintehamn ös werlemnade protest, hwolken innehåller flera på mifförs stånd, — möjligtwis just för bristande tillfälle att erbålla riktiga och noggranna förklaringar öfwer ätskilliga mid tagna matt ech steg derstädes, — grundade anklagelser, tom i följd af Lapinstiis häftiga oh uppbrujande lynne ar honom ansågo böra uttalas. — Wi imöra derföre bär nedan den förklaring fom polska nationalregeringens kommiesatie, hr Demontowicz, infändt till Posttidningen, och anhålla att läsaren måtte noga följa innehållet, dere wid man på ett diplomatiskt språk skall finna uttryckt rätta otsaken till den häftiga protesten. Skrifwelsen lys der sålunda: Öt Redaktör! Sjuk och obetant med swenska språket har jag först de sista dagarne erjartt, att några polacker af den Lithauzska erpedittonen ansett fig böra wid fin afresa från Getland offenliggöra en protest mot wissa swenska regeringens åtgärder. Jag beklaget denna oöfwertänkta handling af mina landsmän. De olockliga förgäta icke lätt det deltagande fom de rönt och Polen har under sitt hundraåra martorskap icke blifvit til den grad öfwerhopodt med bewis rå wälwilja, att wi skulle funna wisa of otacksamma för det ringaste uttryock af denna kånslå. Följattligen, ju mera ädla och bögsinnade den gästfriber, det skodd och den bjely af ala flag warit, fom Lithauiska erpeditttenen mottagit lita mycket af nationen som af swenska regeringen, desto mindre passade det of att lemna dem denna ototen fårom sista arffeddbelaningen. Långt uräån att wilja ursäkta mina fjorton landsmän, fom undettecknat den, doppas jag deck att de omständigheter, hwarunder den blet uppsatt, stola låta dem bedömmas med något örwerseende. Bedragne i deras tyraste fötrheponingat art kunna få gå t döden för sitt jädernesland. och twungna af siormen, ar fjufoomar och Aendens förföljeljer att wända tilldaka i åsonen af fin hemtvads strand, sedan de fett tjngofvra af sina kamtatet törgås i wågorna, harwa de måst föra en tillflvkisort på Sweriges fria och gästwänliga kuster, och då de rönte der ett owäntadt mottagande, fom måhända blef litet sträft genom ett adminiftrativt mifförfränd,) tunde ce icke återbålla ett fu af smärta. Det är eder tidning, dr Redaktör, fom först kungjorde nossnämoe protest. Jag tager mig derjöre feiheten att bedja eder benäget lemna piats åt denna fötklaring, på det man i Swerige må få weta, att icke endast hela erpedittonscorpsen, utan åwen bolska nationen sjelf och polska nattonoltegeringen, hwars tommissarie jag bar äran wara, skola för alla tider bewara I tacksamt minne de ädla och deltagande wänskapsbewis, fom ffänftes dem få wål ar swenska nattonen fom af dess regering. Mottag etc. Joseph Demontowicz. Stockbolm den 6 Juli 1863. ) Red. aj G. T. har med utmärkande stil welat beteckna dessa ord. För öfrigt ante mi of böra förklara, att det ice warit af någon slags lust för Flander, fom wi ställt of på Lapinskis sida oh hållit en widräkning med de anbe: falda åtgärder, fom widtogos under sista dagarne af ers peditionens wistelse vå Klintehamn. Det är deremot i kännedomen af de flera orättwisja och osanna beffylls ningar en del personer ansett fig tillständigt att påbörda polackarne, jonnerligen Ofwerste Lapinski sjelf, fom wi welat, få längt wår förmåga räder, uppträda till förjwar för några arma medlemmar tillhörande er olycklig, af mäktiga fiender förföljd och förtrampad, nation. Och det höfwes icke, enligt wår tanke, swenska nationen, att tills eana sig ryska regeringens werksammaste wapen: lögnen, för att äflas att bibehålla den neutralitge, fom Swerge, utan twifwel ännu bör bewara; och menniskor, fom af sterm och andra olyckor kastas på wår kust, böra wi räcka en bjelpsam hand, just derjöre att wi äro nentrala. Då wi dessutom tagit deras wapen hafwa wi icke ens rätt att fråga hwad nation de tillhöra, få länge de ej bryta mot landets lagar. Hos Swenska folket lefwer städse i Liks bet med frihetskänslan äfwen gåstfribetens wackra dygd; buru mycket mera bjuder ej bjertat då, att på den fivens ska jorden fördraga några olvckliga föner af ett folk, fom kämpar för sitt sosterlands frihet, — hwilket äfwen wåra fäder gjort; — oc om wi lovckligtwis ite nu behöfwa strida jädone strider, — få skola mi derföre ide ockra på en ära i lumvor. 4 — AT A.