Gotlands tidning – 2 juli 1863, sida 2

PRE 1 8844 fv ve Br 3 CM ongling önskar merddela några timmar daglig underwisning, för en eller twå gopar. På tryockeriet fan upplysuning härpå lemnas. —— ——— NERE —— Wisvy d. 2 Juli. — H. K. ÖH. Prinseszan Eugenie hade Mid: sommardaftenen för Nygards egendomos arbetsfolk, ung: dom ech barn tillställt en angenäm och wacker festlighet å Fridhem. Pa gräsplanen wid stranden war upprest en smakjullt prydd maj:ftäng, och omkring densamma Ddanfas des i all glädje och munterhet till sent på aftonen, hwarjemte förfriskningar med stor frikostighet serveradeo. — Förordnande. Kongl. Ma:ts och Rikets Swea Hof:Rätt Har, med bifallaätill Borgmästaren och Riddaren S. J. Matthiesens ansökning om tjenstledighet i 3:ue månader, räknade från d. 15 sistlidne Jnni, förordnat Magistrats-Sekreteraren Auditören G. Herlitz att Borgmältaresbefattningen härstädes under tiden förejtå. — Öfwerste Vavinfkis expedition. (focti.) Den t. f. Kongl. Regeringen erkånner, art det war på grund ar Ofreerste Lapinskis egen framstälda önskan a:t komma till England, jom ett Kronans örlogofartpg beordrades att föra honom och hans följeslagare till en: gelsk hamn, då icke medgifwas kunde att rejan finge werEs siällas öfwer Stockholm och Göteborg (ch hwarför ite 2); men huruwida denna önskan uppiyldes på ett rör Swers ge hedrande sätt, lemne wi derhän. Den swenska Reges ringens beslut att ställa ett örlogsfartyg till Lapinstis dieposinon för att föra honom och balla hans följeslagare ul England, och att deras medförda wapemborde lemnas i wederbörande myndighets förwar, kan icke annat än gillae, sasom i ena fallet utgörande bästa sättet att uns der nuwarande omständigheter reda fig ur den iwåra bes lägenhet, hwaruti regeringen onekligen blijwit försatt ges nom expeditionens ankomst till Klintehamn, och i andra fallet sasom ett nödwändigt försigtighetomatt i afseende på allmänna säkerheten på ylatsen, helst till de egentliga pos lackarne sällat fig flere personer ar annan nationalite fås som toskar, iranomän, italienare m. fl., hwilka skulle tunna antagas wara allehanda äfwentyrare, som af ans dra skäl än fosterlandekärleken drifwits till att ingå i det wagjamma företaget. Dessa den t. f. regeringens anbes fallaingar hafwa eckså allmänt blifwit witeordade såsom tloka och ändamålsenliga; men derefter måste man owil: torligen framställa den frågan: har regeringens ordres, med hänsyn till humanitetens fordringar och fwenska föls keto högt uttalade sympatier, blifvit werkstälde på ett jätt, fom i dessa afseenden owilkorligen borde hafwa tafts tagito? — Beklagtwis måste man härtill swara nej! Den i slutet ar regeringens ordres förekommande stroen, att under tiden tll örlogsfar:ygets ankomst qwars stadna i Klintehamun, synes hafwa ar hr Landehöfdingen blifwit upefattad såsom en befallning, att icke någon af Dem, fom hitkommit med expeditionen, skulle få tegirs wa fig till annat land än England, äfwensom att ingen tillåta att här få stilja fig ifrän exreditionen, och att alla i fljd deraf skulle behandlas sasom fångar. För wår del tyda wi samma befallning mera sasom em reges vingens önskan, att alla borde finnas på Klintehamn wid korvettens ankomst, på det att icke nagot längre uppes ball derstädes skurle erjordras för att imränta dem, fom möjligueios tå funde wara frånwarande; men ide kunna wi finna att i nämnde bejallning ligger något owilkorligt förbud för den 73:årige Kommissarten Chodzko art på egen befoftnad reta till Steckholm, och det fianes saledes, eftet wåt asigt, icke heller någonting, fom kan ursäkta de waldoatgärder, hwarför Chorzko här blef utsatt, såwäl då ban blef förd i land från angfartyget Loufse, som då ban dagen derpå maste återwända tl Klmtehamn, wid bot att eljest blifwa ditförd ar twenne peliobetjenter. Samma anmärkning göra wi naturligtwis äfwen i arv seende på sättet att förmå Kapuen Pellegrini och Löjts nant de Charengrad art lemna Wioby. hwilket war ar enahanda widriga egenskap, fom wederfors Chodzko. — Pär man tertill tar i betraktande den alldeles ite otro: liga omständigheten, att Chodzko, redan anländt till Stod: holm från London, dit han olef förd mot fin och Tas pinfErs wilja, sa måste de här omförmälda åtgärderna emot Chorzfo förefalla bra löjliga. Örwerste Lapinski lägges till last, ibland annat, att Jan icke hindrade twenne eff scerares afresa från Klintehamn till