Gotlands tidning – 25 juni 1863, sida 2

UPPMANIRG. Att sympatierna för Polens ädla och olyckliga solk icke åro mindre här på Gotland än i det öfriga Sverge, har man ansett sig kunna med skäl antaga, och att dessa sympatier egnas åt den glödande sosterlandskärleken, åt det oförskylda lidandet, visar, att det svenska folket ärar rättvisan och hjeltemodet. För ögonblicket är det dock endast möjligt, att genom bevis på deltagande gifva åt Polen ett moraliskt stöd, under afvaktan på den stund, då man nödgas på fullt allvar gripa in för att erbålla en tillsredsställande lösning af dess frihetskamp. bildat sig en Kommittee för Polen, för att emottaga de medel, hvarmed deltagande personer på Gotland vilja bispringa de för sitt fäderneslands frihet stridande polackarne. Dessa medel kunna blifva icke allenast till diDet är 1 detta förstnämnda afseende, som härstädes rekt gagn för frihetens sak, utan äfven ett välkommet bidrag för dem, som af olyckan möjligtvis blifva kastade öfver till oss, för att undkomma den ryska blodiga hämnden, och med tomma händer sakna utväg att begifva sig härifrån, eller på annat sätt kunna räddas från nöd och lidanden. — Då vi derjemte, med enahanda uppmaning till deltagande vända oss till Gotlands ädla och hjertegoda qvinnor, vete vi alltför väl, att det icke sker förgäfves; deltagandet har redan hos dem på det varmaste sätt uppenbarat sig. Lista för bidrag finnes inlemnad i Nybergska bokhandeln. Wisby d. 23 Juni 1863. KOMMITTERADE. Polonia! o ädla land, du lider ! Du var dock fordom, uti svunna tider Fritt, sjelfständigt — så det nöss din trakt — Så kom förtryckets dolska öfvermakt Och sargade det ädla bröst ; du blödde Af Örnens klor, han sög ditt blod, sig gödde Uppå din friska kraft — han slöt dig i Förtryckets bojor, och i barbari. Du suckade under tyrannens välde. Du höjde frihetens banär — men fällde Det för styrkans råa öfvermakt, Du såg Italien ifrån trakt till trakt Stå väpnadt; såg det leka fribetsleken, Du såg det resa sig — den unga eken. Du stod än lugn fast hvarje fiber skjöd Utaf entusiastisk frihets glöd. Kring Weichselns sköna stränder shart hörs skalla: Bort med Ryska oket, bort med alla Fiendtliga. emot ett Polen fritt: Med Guds hjelp skall ryssen nog få asittal Från slotten höga, och från hyddor låga I härnad gick hvar man mot landets plåga, Fribet elier död — dess lösen var, Med lian mejas hvad som lodet spar. Kossackers vilda horder svärma redan Uti Polep — mörda, plundra; sedan Spetsas qvinnor, barn — i lågors haf Stördas de — O fasansfulla graf! Så ba de härjat nu det arma landet När dess leder glesna, fyllas bandet Af nya, friska truppar från det land Af alla hatadt, ifrån strand till strand. Rublar vet man ju kan under göra; Dess klang är ljuf äfven i statsmäns öra; De spela alltid hjelten i det dram Som föres upp af Österns råa gam, När tänker Europa att förvandla Sin liknöjdhet för Polens sak att handla? Det predikar blott om KAmnestin, Men nya kedjor smidas då väl i