Gotlands tidning – 4 juni 1863, sida 2

IFeto:revy. De polska förwecklingarna, jemte hwad dermed eger sammanhang, tilldraga fig alltjemt uppmärksamheten. Antingen krig eller fred sysselsätter wäl icke lika lifligt opinionerna nu, som för några weckor sedan, men flår dock alltjemt på dagordningen. Fortfar insurrektionen ännu nagra månader — och alla tecken tyda derpå — så tan Europa swårligen undandraga fig att på ett effer annat fått uppträda. Wisserligen talar man nu om en enropeisk kongress, men förwecklingarne äro knappast af egenskap att kunna pratas bort; ty så långe den ryska örnen håller Polen i sina klor och dess wingar kasta sina stuggor öfwer Dardanellerna och Oresund, eger Europa ingen betryggad fred. Derföre mäste de förra afhuggas och de sednare klippas. Huruwida den diplomatiska fris sörsaxen förmår att göra det eller ej, lemnar jag derhån. — J den öfwertygelse, att Napoleon fullkomligt klart genomblickar de flora frågor, fom polska infurreftionen wäckt till lir och att han klokt och lugnt beräknar hwarje men och om, bör han äfwen betraktad såsom en fituas tionens man, och ban har alltid wisat fig wara kraftigt beslutsam, då han flår till. Måhända anser han att räts ta ögonblicket Ännu ide är inne och att insurrektionen nödwändigt bör, förmedelst fin uthållighet, änme fullftäns digare ädagalägga fin styrka och Rysslands swaghet. Det telegram som en gång nöjaktigt kommer att upplysa härom, skall säkert helsas med bifall inom hela den civis licerade werlden. Stockholms Skarpskytteförenings styrelse har utfärdat en längre skrifwelse till Sweriges allmoge, innehållande en warm och kraftig uppmaning, att omfatta den fris williga Skarpskytteiden, genom att inom församlingarne organisera skarpskytteföreningar. i Skrifwelsen afslutas med följande uppmaningsord: Män af Sweriges Allmoge! Slockholms Starpskyttejörenings Styrelse fullgör ide blott Orebro allmänna Skarpskyttemötes beslut utan äfs wen en kär medborgerlig pligt, då den ställer till Eder en warm uppmaning, att bewäpna och öfwa eder i maps nens förande, att inrätta Skarpskytteföreningar öfwer allt i landsorten. Den sänder eder sin trohjertade belåning och lyckönskan till snar, manlig handling till den flora josterländska sakens genomdrifwande. Det höfwes Swenska män att sjeliwa förswara sin fria jord och för den, för alt hwad den eger kärt och heligt, offra lif och Blod. Det Swenska foltet har ock ett sådant sinnelag och det återstar blott för detsamma att skaffa sig medlen och stickligheten till förswaret, sädant behofwet och tiden fors drar detsamma. Mate samhällena på landsbygden, likasom de i flås derna, anse stiftandet af Skarpskytteföreningar såsom en hederosak, hwilken man ite fan underlåta, utan att lems na ouppfylld förpligtelje till den dyra fosterjorden! Och måtte alla de lyckade bemödandena att stifta Skarpfkyttes föreningar, till uppmuntran för andra, finna måg till ofs fentligheten, fina upphofsmäån till heder och tillfredåftällels se, och fosterlandet till gagn! Skarpskytteföreningens Styrelse utbedjer sig slutligen att sa wåäl tidningepressen i Stockholm och landsorten, som de befintliga Skarpskytteföreningarna wille benäget bidraga att sprida denna cirkulärskrifwelje, samt att alla andra, som kunna främja denna spridning, måtte, i den goda sakens intresse, widtaga werksamma åtgärder för ändamålet. Stockholm i Maj 1863. Med anledning häraf will jag i nästa N:r återkoms ma till ett härstädes wäckt oh med mycken liflighet oms fattadt förslag att bilda en frivillig skarpskytteförening. Wäderleken är fortfarande kylig, man längtar ftors ligen efter regn och de ihärdiga nattfrosterna hafwa bes tydligt skadat rågarne, — få låter det nu hos of, och