Gotlands tidning – 13 maj 1863, sida 2

fe Polen ånyo öfwergifwas på nåd och onåd af Curopa åt Ryssland. — Märkliga yttranden förekommo i alla rifåsflånden wid polska frågans afgörande, i synnerhet hos Adeln och i Borgareståndet, och utgången deraf är i allo hedrande för swenska folkets representation. Så blef då Wisby också i tillfälle att få Höra fyftos nen Neruda, och förhåller det fig dermed få, fom jag hört berättad, att, genom det förhinder, hwilket twang den hitförwäntade hr Aner att bryta sitt löfte i detta afs feende, fyffonen Neruda blefwo gjorda uppmärksamma på att i hans slälle göra en konstresa till Wioby, få mill jag nästan hålla för troligt, att hwarken publiken eller de tre syskonen ega skäl att wara missnöjda deröfwer. — Wilhelmina Nerudas presta tioner wunno publikens fyn2 nerliga bifall, och sannt är att hon spelte ganska snällt och bra; men att hennes utförande war i allo få gqenias liskt, så underbare och mirakulöst fom ryktet, (—utgåns get från Stockholm —) wetat att begåfwa henne, fan jag dock ide medgifwa. Likwist måste jag erkänna att hennes staccato mar särdeles jemt och artistiskt samt lems nade icke någonting öfrigt att önska; i detta fall will jag ock ställa henne högre än Otto Sauermann, men denne sednares känsla och sannt musikaliska uppiattning, — hans rena applicatur, elasticitet och smakfnulla artistiska säkerhet, saknade Wilhelmina Neruda i mer och mindre grad. Swårigheterna i I den tekniskt equilibristiska färdigheten, beherrskades fullkomligt af Wilhelmina, men det tycktes mig, fom om nyanceringen i centabilesfatferna ide war nog smakfull och subtil. Samspelet syskonen emellan war deremot det mest fulländade jag hört, och jag är öfmers tygad om, att ingen lemnade deras Concerter ntan att känna fig betåten med fin afton. Deras flärdfria, lugna och blygsamma wäsende bidrog äfwen att de wäckte beuns dran och tillwunno fig publikens enthusiastiska bifall. Boliwar.