Gotlands tidning – 23 april 1863, sida 2

i Petersburg oh, efter nyligen antagen owana, förbigått att derom meddela wår regering innehållet samtidigt med underrättelsen derom till andra makter, — troligtwis generad af det skamliga förräderi, som egt rum å det engelska bolagets sida, ar hwilket polska expeditionen föra hyrt ångfartyget Bard Jacdfon, enär man uppläckt att samma bolag äfwen bedref widsträckta affärer med ryska regeringen och således kan antagas hafwa warit medwetet om och delaktigt uti Kapitenens usla beteende. — Men hwad mera? Jcke kan detta utgöra en orsak för oss, att kasta op in uti ett widtutseende krig; ty hwad hafwa wi att göra med Polens affärer? Ryssarne hafwa ju ide gjort of något för når på öfwer 50 år, och wefts makterna hafwa ju förstört Bomarjunds fästning, fom i all fredlighet och wänskap blef uppförd wid inloppet till Stockholm. Det är wisserligen en fatal omstsändighet, att några af de förnämsta volska flyktingarna, såsom Cons stantin Czartoryski, Öfwersten Lapinsky, Civilkommisarien Demontowicz och den af ryssarne så hatade och fruktade rolitiske skrifeställaren Michael Backunin m. fl. nu gästa wår hufwudsstad, fom således fan synas hafwa blifwit den närmaste samlingsplatsen för de polska patrioterne; men om jag kånner Grefwe Manderström rätt, få nog förmår han att öfwertyga ryska ministern i Stockholm Daschkoff att ingen fara är på färde. Det enda jag skulle mifs tänka såsom ett teten till att Swerge ruftar, more den i Polt och Jnrikes Tidningars officiella afdelning meds delade notisen, att Gotlands Nationalbewäring erhållit i stället för tre tappgewär — 2000 belgiska minie gewär! — Såsom betecknande för situationen, torde man möjligts wis äfwen kunna dit hänföra, att betydlig stegring i priset på ryst hampa skett i Göteborg, hwarest tidningarne för öfs rigt föra ett mycket krigiskt språk. Rykteswis berättas wisserligen att hr Daschkoff skall i Stockholm föra ett stolt spräk, i affeende på det i Malmö befintliga polska expeditionsfartyget, och att han anklagat swenska regeringen för något slags traktatsbrott; men Grefwe Manderström skall hafwa swarat honom på ett fått, fom ingifwer ett ännu större förtroende till hans diplomatiska förmåga ån det han redan förut egt. Att hr Daschkoff redan skulle hafwa gått få långt, att han fordrat fartygets utleverering och hotat att taga det ifall af nekande fmar, håller jag deremot alltjör otroligt. — Men apropå rufta, få kan jag berätta att bland stater fom ställa fig på krigofot i anledning af de polska oroligheterna är äfwen Schaumburg Lippe från hwars hufwudstad Biäteburg skrifwes: Tår regering har af oro för polska upproret inkallat hela referven. Sedan wår avin6 sålunda elijwit fullständigt fatt på krigsfot, beforz drated den i går till rikets östra gränser — i en drofchla. General Bildt gaf häromdagen i OiwersStåtbållares palatset i Stockholm stor foupe med bal för 500 perfor ner. Hela den Kongl. Familjen bewistade densamma äfs wensom diplomatiska corpsen, bhofs och embetsmän, meds lemmar ar Stockholms börd, riksdagsmän m. fl. Festen beskrifwes såsom utomordentligt luxuriös och splendid. Furst Czartoryski war äfwen inviterad och mid hand ins träde i salongen fästes allas blickar på hr Daschkoff och man tyckte fig derwid observera att en den aldra fom fis naste, ja nästan omärkliga rynkning krusade den ryska dis plomatens — näsa, men som genast förswann, och dens samma blef strart lika slät oh lång (näsan nemligen) som förut. En beskrifning på den unga fröken Henriette Buftos woitow, Langiewietz qwinliga adjutant, torde wara af ins tresse. En polack, fom nyligen besökte henne i jängelset, meddelar derom bland annat följande: wid wårt inträde helsade hon oss wänligt. Hennes swarta hår, som war fort afskuret, låg i lockar på båda sidor af det wackra ansigtet. Don bar en kort polsk rock, broderad med fnös ren och rik bräm af pelswerk samt kragstöflar, fom nåds de till knäna, grå benkläder och en röd skjorta med en fin krage omkring halsen. Under besöket, fom dock ej dröjde längre än tio minuter hade wi tillfälle att betraks ta hennes ungdomliga ansigte. De bleka dragen buro omisskänlig prägel af att hou utstått flora strapatser; kinderna woro magra, endast de mörka ögonen hade bis behållit fin glans, men få fnart talet föll på Langiewicz, blef hon lifligare. En hög panna, en liten näsa och en fint formad haka bidrogo också till att förhöja det intas gande i hennes personlighet. Då wi togo fram ett fos tografiporträtt af henne, fom framställde henne i ungdos mens knoppning, fade hon med en anstrvkning af melanas koli, som klädde henne mycket godt: ce nest pas moi! J detsamma märkte bon Langiewietz porträtt och utbrast leende: ÅAh cest mon general! Hennes enthusiasm för honom bragte henne att tala fortare, och hon beklagade sig öfwer owissheten om hans öde. — Såsom bekant är, har Langiewiess blifwit förd til Mähren, der han fått sig anwisad wistelseort ntan att wara fängslad, och fröken Pustowoitow har äfwen blifwit frigifwen och afrest från Krakan. Ett rykte, som lärer icke sakna all grund, har på sednaste tiden warit allmänt spridt, att till wederbörande militärchefer afgått en generalzordred att underrätta fina underlydande officerare, att de bland dem, fom tänka